30.8 - Finalement arrivée!

Väckning klockan 4.15 för att hinna duscha, packa och äta morgonmål. Morgonmålet började klockan 5, boardingen 5.40 och flyget avgick 6.10.

Vi träffades med Slava, Araik och Rovan i korridoren jämt 5 och skyndade till frukosten. Vi åt snabbt något och stack.

På flygfältet var det otroliga köer och vi hade inte fått bokningsnummer och någon vettig information om tider. Resultatet var att vi var försenade. Araik och Rovan fick åka med det föyget eftersom de inte hade baggage, vilket däremot Slava och jag hade. Vi försökte med att få ta in baggaget, men det var för stort (jag var ju liksom på väg bort för 8 månader!) så vi sade hejdå till Araik och Slava.

Fastän det naturligtvis var synd att inte Slava heller fick åka, var jag ganska glad att inte behöva vara ensam. Vi fick nya biljetter med start kl. 10 -.-. Om en stund gick jag och frågade samma tant när vi skulle komma fram i Bryssel. Det var ju viktigt att kunna meddela min ankomsttid till les Puech. Tanten vid SAS sade kl. 17.10. Jag var redan nästan ett helt dygn försenad. Jag frågade henne om det verkligen inte fanns möjligheter för tidigare flyg, men det fanns det inte. Jag fick vouchers för 200 kr för mat och dricka på flygfältet. Väldigt snällt att få ens någon kompensation. Jag begärde kuponger åt Slava också och han var ganska nöjd när jag kom tillbaka.

Vi bestämde oss sedan för att fråga i hotellet om vi fick vista oss där ett par timmar. Lyckligtvis fick vi våra rum tillbaka och fick försöka sova en stund. Efter en tupplur tog vi morgonmål nr två och skyndade oss till flygfältet, som låg på 2 min gåavstånd.

På fältet handlade vi mat, godis och dricka för våra kuponger och åkte iväg till Köpenhamn, dit en väntetid på över 4h väntade oss. Tiden blev ganska lång men när vi sen äntligen flög upp i luften mot luften var det nog en lättnad. Jag var rädd att familjen redan började tro att jag bara dröjer för att jag inte skulle vilja komma.

I brist på bättre att göra (emellan att hela tiden ta nåt att äta xD) testade jag på en massa parfymer. Lapparna är kiva att stoppa i klädskåp och väskor.

Trötta och nöjda passagerare som äntligen får stiga på flyget mot Bryssel.

När flyget landade i Bryssel, började jag gråta av lättnad. Det regnade, vilket såg ganska roligt ut i fönstret.

Tidtabellen stämde äntligen och jag måste säga adjö till Slava, som var väldigt trevligt resesällskap. 

Vi måsta ännu ta en "äntligen framme" selfie förren våra vägar skiljdes åt.

Mina känslor var jätte blandade. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta och den stunden jag såg familjen, kändes helt fantastisk. Barnen kom emot och kramade och föräldrarna också. De hade skrivit mitt namn färggrannt på 6 st A4 papper. Bilresan, som dröjde ca 1h från Bryssel till Linselles, var spännande. Hela familjen verkade jätte trevlig.

Husen i Linselles är nästan alla byggda i tegel, vilket ser ganska främmande ut för en Finne. Första intrycket av byn var väldigt mysig. Först fick jag en rundgång i huset, som också var byggt i tegel. Huset är i lite gammal stil men supermysigt. Det fanns en låda bara för mig i både toaletten och tamburen och mitt rum är prydligt och mysigt. Jo, allt känns mysigt och annorlunda :). Clémentine (Clé) och Alice hjälpte mig tömma kassar och det verkade synka genast. Martin kom också alltid då och då och berätta grejjer. Överraskande bra förstår jag dem, fastän jag inte kan uttrycka mig som jag skulle vilja.

Före maten hade vid en apperitiv med salta kex, ostar, grönsaker, saft och vin. Om en stund hämtar Clé och Alice 2 tallrikar med godis på, som de hade dekorerat fint. Där finns nog för ett tag. Barnen visade mig saker i deras lekrum och sedan hade vi mat. Det var raclette! Délicieux! Les Puech special var att man gröpte ut potatisarna och åt skalen sedan skilt med en klick smör, som smälte där i. Överraskande gott. Som efterrätt fick man macarons, som de hade köpt i Lille idag. Efter kvällsmaten har de här som tradition att var och en i tur och ordning säger vad som var det bästa som hände idag. Alla sade typ den stunden då vi sågs, utom mamman som sade den stunden då hon tog ett foto av barnen och mig på soffan med deras godisdekorationer. Rörande! Alice, som brukar vara väldigt blyg i början, klängde hela tiden på mig, vilket överraskade föräldrarna stort. Jag träffade husets ena katt, Milou.

Jag gav dem tuliaiset från Finland och de verkade jätte glada. De kände inte riktigt till mumin men Angry Birds var väldigt bekant. Till Clé hämtade jag en Angry Birds keps och hårband och mumin halsduk och muffinsformar. Alice fick en mumin keps, halsduk, choklad och Angry Birds hårband. Martin fick en Angry Birds penal, med mycke pennor i. Föräldrarna fick en liten Aalto vas och alla fick Fazer choklad, lakrits och lite salmiak :)

Det var helt otroligt när barnen skulle gå och sova. Alla kramade och pussade mig som godnatt. Äntligen framme! Godnatt.