Med allt pick och pack stack jag från hostellet och träffades med Sofia på metrostation Reuilly-Diderot klo 9.20. Vi var båda verkligen taggade och såg fram emot löpningen. Hon såg så professionell ut med sina äkta sportkläder av Nike. Jag däremot sprang i mina pyjamasleggins och en vanlig t-skjorta. Det var bra att vI hade besökt stället redan igår så nu visste vi exakt vart vi skulle. Metronätet är stort och linjerna många men bra klarade vi oss i alla fall tycker jag.
Vädret var helt super! Soligt och vackert. Vi fäste våra numror på skjortorna, tidssensorer på skorna, drack mycket, gick på vessan och dansade till musiken, som spelades högt på området. Vi var förberedda. Vi sprang i sista hitet för 5 km starten så där fanns mycket folk som redan hade sprungit. Sammanlagt hade evenemanget 3000 deltagare. Vid starten hade vi tagit oss nästan längst fram och alla ropade högt ner från 10 och sedan skjöts startskottet.
Sofia och jag sprang i en bra takt och från vårt hit kom bara två förbi oss. På sträckan fanns olika hållplatser med hinder och uppgifter, som skulle klaras av. Idén var superkul. Vi stannade inte för att gå en enda gång och kom ganska snabbt ifatt några från det förra hitet, som hade startar 6 min före oss. En del dock gick emellanåt. Hindren var att balansera på stockar, ta sig igenom spindelnät, bära en tung säck och göra en runda, överskrida klättermurar eller höbalar, hoppa igenom däckringar, sprinta 100m, springa i trappor och före mål klättra upp en ramp m.h.a ett rep och springa i mål.
Löpningen var i en enorm park i Paris nära Château de Vincennes. Känslan att delta i ett delta i ett löpningsevenemang i Paris och med en kompis var helt fenomenal. Vi var så lyckliga efter att vi kommit i mål. Åt alla löpare bjöds dricka, frukter, nötter, kakbitar och myslistänger. En fotograf tog bilder vid mål och man fick ett exemplar gratis. Jag ångrar inte en sekund att ha betalt och deltagit i défi run. Alla fick också ett första hjälp paket pch en t-skjorte med texten DÉFI RUN. En verkligen oförglömlig upplevelse!
Vi stannade en tid på området för att njuta och kolla igenom alla tält förrän vi åkte till Sofias hotell för att dusha. Hostellet skulle lämnas senast klockan 11, men Sofia sade att jag riktigt bra kunde komma och "pumma" dush i hennes hotell. Hon bor där gratis eftersom hennes pappa är på arbetsresa i Paris och en av hans kollegor blev allvarligt sjuk och kunde inte åka men bokningen inte längre kunde annuleras. Bra för henne.
Efteråt åkte vi till Moulin Rouge för att luncha och träffa de andra. Jag och Sofia köpte thai mat på take away och de andra hade redan ätit sandwichar. Tyvärr var det ganska snart dags för Laura, Pat och mig att ta oss till Gare du Nord för att träffa vår chaufför och åka till Lille. Jag skulle ha kunnat stanna ännu hur länge som helst i Paris, men jobbet kallade.
Chauffören, Robby, var en yngre, mörkhyad man, som är född i Paris men jobbar i Duncerque. Förden var riktigt angenäm. Jag satt längst fram och babblade med honom hela vägen, franska. Pat deltog också ibland men Laura och hon sov en tid. Robby lämnade oss vid Gare Lille Flandres, perfekt. Jag skulle ha måsta vänta på min buss i 40 min men vi gick alla en stund till Laura så jag tog sedan följande buss 18.30. Vi alla bara rasade ner på soffan hos Laura och snackade om allt möjligt. Resan var super!
Iara har födelsedag på tisdag och vi har tillsammans planerat en liten present och jag gjorde ett kort. Laura hade en idee om en rolig text, som skulle med i kortet, jag skrev det, men hon var ändå missnöjd med det jag hade gjort. Enligt henne skulle hennes humortext ha borda kommit på framsidan, men jag hade skrivit det inne i kortet. Det kändes lite nertryckande eftersom jag själv tycker att kortet är helt fint och jag har satt tid på att pyssla det. När jag sa att hon kunde ha gjort kortet själv istället, sa hon ändå att det var helt okej. När Pat och jag talade om att vi skulle ha kunnat stanna i Paris ännu i evigheter, sa Laura att hon skulle ha kunnat sticka redan tidigare. Hon har varit redan tidigare i Paris och förstår om vi tycker att det är vackert men hon tyckte det är ganska skit. Usch vilken negativ strålning!
När jag kom hem träffade jag Johanne, familjens au pair nr 2, för första gången. Anna, förra au pairen, och hennes pojkvän kom strax efter mig. Vi började med en gemensam aperitif och på samma gång hade vi en skype med familjens första au pair, Silvia. Det vill säga alla deras fyra au pairer var närvarande på samma gång, kul!
Kvällen var faktiskt trevlig. Vi åt lasagne och chocokaka, snackade länge, spelade let's dance och mario kart och hade det bra. Alice är helt förälskad i Annas pojkvän och hängde i honom hela tiden. Allmännt var barnen alla glada över att få så mycket uppmärksamhet av alla. Nu märkte jag ganska tydligt att jag är den yngsta av deras au pairer. Jag är barnsligare och vill delta i lekarna med barnen, medan barnen, särskilt flickorna, mera tycker om att krama och gosa med de äldre och bara sitta i soffan. Det är också gulligt, tycker jag, men jag blir leid på att vara för vuxen av mig när jag också kan vara lite barn. 😋
Céline berättade just positiva nyheter; hon måste ta semester hela andra semesterveckan, d.v.s. jag har måndag-söndag ledigt. Veckoslutet före ska jag vara ensam med flickorna eftersom Céline, Anthony och Martin åker till Normandie. Onsdag-söndag ska jag till Paris men för början av veckan måste jag komma på något annat. 😃
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar