22.2 - Alla sju för första gången i backen

Vi var alla tillsammans på ett gott morgonmål. Strax efteråt började vi laga oss färdiga för att ta oss till skidbackarna. Det tog länge förrän alla hade klätt på sig ordentligt, hittat rätt skidor att hyra åt sig och köpt biljetter. Alla var ivriga att gå och åka slalom. Jag tyckte det var väldigt spännande att prova åka slalom eftersom det var väldigt länge sedan sist. 

Vi åkte först alla sju tillsammans ett par backar för att få säkerhet i barnen före skidskolan på eftermiddagen. Det gick lite långsamt med flickorna, särskilt Alice, i början efterom hon ännu är liten. Det tog inte länge så började det rulla mycket bättre. Utsikterna var undebara då man såg något, eftersom vi var mycket inne i molnen. Slalombackarna är mycket längre än i Finland och vissa kan det ta t.o.m. en halv timme att åka ned för. 

Mat hade vi vid en grill. När jag gick med monona på restaurangens träterrass, som var fuktig och hal, slintade jag omkull ordentligt utan att ta emot och landade rakt på svanskotan. Folk omkring började antingen skratta eller oja sig. Ungarna började skratta, jag också först men när jag steg upp, kände jag smärtan, som var hemsk. När jag försökte gå började det bara yra i huvudet och jag såg flummet. Céline sa till mig att sätta mig ner, vilket jag gjorde, men det gjorde ont i rumpan. Nät jag följande gång gick över terrassen för att hämta maten, sa jag åt två pojkar, som hade skrattat åt min vurpning, i bordet bredvid, att den här gången ska jag vara aktsammare. De höll med och vi började prata, vilket lite räddade den pinsamma situationen.

Efter att ungarna lämnades vid skidskolan klockan 15, kollade vi alla ännu ordentligt att alla barnen kom iväg och igång väl. Sedan åkte jag lite skidor med Céline och Anthony. Han var allra snabbast och hamnade vänta på mig och Céline ibland, annars fungerade det riktigt bra. Céline fick om ett tag för ont i låren och slutade. Jag åkte ännu två backar med Anthony. Tidigare har jag alltid åkt slalom med pappa och började nu sakna honom.

När det var dags att börja sluta, gick Anthony och jag och återlämnade skidorna i skidhyreriet. Det är ett väldigt bra och fungerande system de har. Vi kan lämna vår utrustning i ett skåp och använder den när vi behöver. I slutet av veckan meddelar man sen bara hur mycket man använt sina skidor och betalar för det. Sedan gick vi och möta barnen och packade alla iväg oss mot châlet'n. I bilen hade vi en goûter och alla var lite trötta. Sedan var det skönt att ta en varm dush i chalêt'n och värma sig vid brasan. Jag lagade mat med Céline eftersom jag ville lära mig hur man lagar Tartiflette, som är en specialitet från regionen la Savoye. Det innehåller potatis, crème fraîche, bacon och reblochon, som är en regional ost. Med flickorna spelade jag piratatack och sedan var det mat. Tartiflette var väldigt gott och till efterrätt hade vi fromage frais med vad man ville som tillägg. 

Klockan var redan mycket och ungarna gick ganska snabbt och sova. Jag skypade med Emi. Min present hade kommit fram just i rätt stund, vilket gjorde mig väldigt glad. Efteråt hade jag en kort diskussion med mamma å pappa om dagens händelser. Jag orkade inte vaka länge sen mera.