Morgonen var väldigt fuktig och mulen. Det fanns inte mycket sikt så förmiddagen stannade vi lugnt vid châlet'n och ordnade lite för morgondagens hemfärd. Senare gick vi alla tillsammans och åka slalom för sista gången. Céline var med Alice hela tiden men hon skidade redan betydligt bättre än i början av veckan. Då och då delade vi upp oss men mestadels hölls vi tillsammans.
Vi pausade för att luncha vid Grand Montaz. För att ta sig dit skulle man ta antingen en blå eller röd backe. Pojkarna och jag tog röda och den var inte lätt men faktiskt kul. Jag var stolt efteråt att jag hade åkt ner den med riktigt lyckad slalom och inte närdplogandes. Matplatsen var en snackrestaurang, som också är en farm med kor och getter på sommaren och de tillverkar själv sin ost. Ungarna och Céline tog franskisar och nuggetter pch Anthony och jag tog paninin med lokala skinkor och ostar, väldigt gott.
Vädret började klarna och man kunde se Mont Blanc igen. Vi åkte tillsammans och sedan for vi av pojkarnas och mitt önskemål och prova hoppa på airbag. Det var inte så dyrt och jag ville absolit prova. Pojkarna ville att jag skulle hoppa först. Uppe när man väntade på sin tur bultaded hjärtat hårt men jag bara älskar känslan av adrenalin i sådana situationer. Sedan släppte jag bara iväg utan att bromsa alls och så ropade jag, hoppade och landade mjukt på airbagen. Hoppet var inte snyggt men det var en fantastisk upplevelse. Pojkarna hoppade också riktigt fint.
Alice började bli trött och Céline började så småningom ta sig mot le Bettex med henne. Vi andra fortsatte åka ännu tillsammans. Vi tog en telekabin upp till la Princesse och åkte ner för en blå backe, Prapacot, som tack vare sina skumpar vid sidan om är min favoritbacke. Andra gången vi skulle åka den, följde Clé mig i alla skumpar, föll och fick väldigt ont i knäet. Hon skrek som en brandsiren och det tog mig ett tag tills jag fick iväg henne. De andra var redan längre nere och Anthony ringde upp mig för att undra vart vi var. Vi beslöt oss för att jag åkte med henne la financière till le Bettex. Vi skidade lugnt och hon bölade hela vägen. Det måste ha gjort ont. Vid skidhyreriet hittade vi Céline och Alice och ganska snart lugnade Clé ner sig och hade inte så farligt on mera. När pojkarna kom om en liten stund, var det dags att säga hejdå åt skidbackarna.
Tillbaka i châlet'n hade jag med Alice pch pojkarna ett snöbollskrig och sedan gick vi in. Till kvällen lagade jag äppel crumble, som jag ofta lagar i hemma i Finland. Det var sista kvällen och vi firade det igenom att äta i vardagsrummet framför brasan pizza och chips. Till efterrätt hade vi min äppel crumble. Jag fick hemkänsla med det och ryslig aptit. Det var riktigt omtyckt bland de flesta andra också.
Anthony och pojkarna gock och se på en ishockeymatch, Mont Blanc mot Courbevois. Under tiden höll Céline på och ordna och packa och flickorna kollade en film. Jag skypade med Fabi i en timme och började också packa. Flickorna gick snart och sova flickorna sova. Idag hade Satellite Stories' kommit ut med ett nytt album och jag lyssnade på det och övade stickning för morgondagens bilfärd.
Jag babblade med Céline och ordnade och om en stund kom pojkarna hem. De var ivriga över att för första gången ha sett en ishockeymatch och till råga på allt vann Mont Blanc 5-3. Medan jag såg på fais pas si, fais pas ça, stickade jag ännu lite och gick sedan och lade mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar