28.10 - Freunde und Familientreffen

Iaras Katze, Calinette, schlief die ganze nacht mit uns. Einige male wuch ich auf von Calinettes geräusche aber am sonsten störte sie kein bisschen. Wir haben relativ lange geschlafen. Zum frühstück hatte ich einige crêpes von gestern. Zu erst eine salzige version und danch einige mit Nutella.

Wir hatten schon lange geplant mal zusammen nach Domyos zu gehen um irgendeinen Kurs auszuprobieren. Von Iaras Haus konnten wir zu Fuß dahin gehen in nur 20 min. Es ist unglaublich wie das Wetter sich schnell verändern kann denn heute waren es nur 10 Grad. Wir haben einen Kurs namens Body Light gemacht une es war ganz gut, denn es ging um Bewegungen die mit dem eigenen Körpergewicht ganz effektiv waren.

Nach dem Domyos besuch gingen wir zu Iara und haben zusammen Mittag gegessen. Wir haben lange mit Pat telefoniert, denn si ist mit ihrer Host-Familie in Touquet und es geht ihr nicht so gut. Sie arbeitet mehr als normalerweise, hat keine Freunde und kein Internet und langweilt sich sehr.

Sofia hat uns auch gebeten vorbei zu kommen, denn ihre Kinder haben diese zwei ersten Tage nicht viel Lust gehabt was spezielles zu machen, dabei Sofia sachen wie Kino, Bowling und Zoo vorgeschlagen hat. Iara und ich gingen zu Sofia und haben alle zusammen mit Albane und Amber geknetet und gemalt. Ich denke alle waren ganz zufrieden und wir konnten uns unter Freunden auch treffen. Jetzt als wir schon eine weile au pairs sind und die Familie uns und wir ihnen vertrauen, ist es einfacher Freunde einzuladen oder etwas unterscheiden vorzuschlagen.

Von Mouvaux bin ich zu Guß nach Linselles, denn die busverbindungen zwischen diesen Gemeinden nicht wirklich praktisch funktionieren. Ich hätte irgendwie einen bus via Tourcoing oder Marc en Baroel nehmen können, aber zeitmässig lohnte es sich nicht wirklich wenn es nicht viel geregnet hätte.

Diesen Abend kam Anthinys ganze Familie, seine Eltern, Ima und Ipa, und zwei Geschwister mit Familie, zu besuch. Anthonys schwester, Emilie, kommt aus dem Süden, Montpeiller, und sie sieht man nicht oft. Sain bruder, Willy, wohnt in Villneuve d'Asq neben Lille. Die Kinder hatten schon den ganzen Tag mit seinen Kusinen gespielt und zum Abend waren alle zu uns zum Essen eingeladen.

Mit dem Appero gabs Champagne, der Paté und Käse war von einem lokalen Bauernhof gekauft, der Tisch war sehr schön gedeckt und das Essen war köstlich. Das "Essensritual" war sehr typisch französisch mit gutem Wein und viel Gespräch. Es gab, Appero, Vorspeise, Hauptgericht, Käseteller und Dessert. Zur Vorspeise gabs Ffleischpaté, Salat und Brot, zum Hauptgericht Fleisch lange gekocht mit aprikosen und Mandeln und zum Dessert Eis. Céline hatte sich wirklich mühe gegeben. Es war ein angenehmer Abend und toll die ganze Familie kennen zu lernen. Sie hatten viel Fragen über Finnland. Es kann manchmal schwer sein sich in den Diskussionen dabei zu halten wenn alle sehr schnell und mit schwerer Therminologie sprechen aber meistens schaffte ich es ganz gut.

Ima und Ipa haben zu Hause eine Sauna und haben mich eingeladen sie mal zu benutzten. Das finde ich einfach supernett und die Gelegenheit werde ich schon mal ausnutzen, denn ich vermisse die Sauna. Ich fühle moch nicht zu 100% sauber wenn ich seit langem nicht in einer Sauna gebadet bin.

Die Kinder verstehen sich sehr gut mit den Cousinen. Gotyer ist im gleichen Alter wir Martin und Capucine wie Clémentine. Alle Kinder blieben hier schlafen. Ich hielf Céline die Kinder ins Bett zu organisieren und ließ eine Geschichte für Clé und Capu. Meine stimme war den ganzen Nachmittag und aben ganz gebrochen. Es tut gar nicht weh und ich fühle mich auch nicht Krank. Es ist morgen sicher besser.

27.10 - Loman alku

Vihdoinkin minulla oli myöhäinen aamu ja sain nukkua yhdeksään asti. Céline lähti puoli kymmenen maissa osteopatrikäynnille ja olin lasten kanssa kaksi tuntia aamupäivällä. Postissa oli tullut minulle paketti mun kummeilta ja serkuilta ja mummilta ja ukilta koska mulla oli eilen nimipäivä. Tuntui kyllä enemmän siltä että tänään oli nimipäivä koska tänään alkoi mun loma ja sää oli aivan ihana. Paketti oli aivan ihana ylläri! Sain piirustuksia, kirjeitä, desigual t-paidan, suklaalevyn ja leivontakirjan konvehtimuottineen. Aamupäivä lasten kanssa oli leppoisa koska he olivat kaikki jo pukeillaan ja syöneet aamupalan, eli minun ei tarvinnut kestää Alicen aamutappelua.

Kun Céline tuli kotiin, hän lähti lasten kanssa melkein heti päiväretkelle rannalle. Kaikki oli jo valmiiski pakattu. Hän oli kysynyt minuakin mukaan mutta olin luvannut tavata kavereita tänään ja halusin vähän taukoa heistä vaikka muuten olisin lähtenyt tosi mielelläni heidän mukaansa.

Aika pian lähdin Lilleen tapaamaan kavereita lounaspicnicille. Otin mukaan karjalanpiirakoita, munavoita, omenoita ja suklaata. Minulle tuli taas hirveä kiire bussiin koska piti tavata kaverit kello 13 ja seuraava bussi olisi ollut Lillessä vasta viittä yli. Kuten yleensä, monet ovat myöhässä, minullekin olisi oikein hyvin riittänyt seuraava bussi eikä se joka oli perillä puoli yksi mutta olinpahan ainakin ajoissa.

Tapasin Gare Lille Flandresissa Nadinen (Saksa) Iaran ja lähdimme vartin odottelun jälkeen oopperan rappuselle aurinkoon picnicille. Nadinella oli tänään syntymäpäivä ja oli tuonut mukaansa kakun. Hetken kuluttua Luise (Saksa) ja hänen kämppiksensä Marie (Ranska) saapuivat myös. He olivat pikana leiponeet päärynä-luumutortun ja viimeisenä tuli myös Brittany. Me istuttiin kauan vain jutellen ja maistellen kaikkien herkkuja. Aurinko porotti tähän kohtaan aivan ihanasti.

(Luise (Saksa), Marie (Ranska), Nadine (Saksa), minä ja Iara (Espanja))

Nadine, Brittany, Iara ja minä lähdimme myöhemmin citadelliin kulkemaan ja kävimme eläintarhassa, joka on ilmainen. Sitten ostimme pehmikset ja ihmettelimme tivolitunnelmaa. Tämä on halloweenviikko joten täällä puistossa oli paljon halloweenkoristeita ja työntekijät olivat vähän hurjasti kasvomaalattuja. Oli tosi mukava ja kaunis iltapäivä kavereiden kanssa.

(Nadine, Iara ja Brittany jäätelöllä tivolialueella)

Iaran perhe on koko viikon poissa ja hän kutsui minut yökylään. Hyvästeltyämme muut menimme hänen luo. Sinne oli kohtalaisen helppo mennä Lillestä sillä trameja kulkee koko ajan ja matka oli vain 20 min. Iaran koti vaikuttaa tosi mukavalta ja hänelläkin on kissa. Ilta vietettiin pölötellen, tehden suolaisia ja makeita crepeksiä, katsoen leffa Lost in Translation ranskaksi, syöden karkkia ja vain oleillen. Ihana lomanalku ja nimipäivänvietto 😉

26.10 - Bowling och misslyckad pizza

Vi vakade igår kväll ganska länge med vännerna och det blev inte så mycket sovet knatt eftersom ungarna väckte mig klockan 8.30, men egentligen var klockan 7.30 p.g.a. tidsförändringen så jag sade åt dem att väcka mig igen om en timme och de gick nöjda ner till vardagsrummet för att se på tv. Jag sade åt dem att vara så tysta som möjligt eftersom mina kompisar sov på soffan i lekrummet. Om en stund gick jag dock ner och slumrade lite på soffan med Clé och Alice.

Iara pch Sofia vaknade också snart och så åt vi alla tillsammans morgonmål. Alice började med en himla kris genast på morgonen och skulle inte äta morgonmål. Det var ganska jobbigt för vi var på väg för att gå och bowla och vi skulle inte äta lunch riktigt snart. Jag tog med mig någon sandwich ifall någon blev hungrig och det blev Alice sedan men hon tyckte att brödet var för torrt så hon fick vara utan istället.

Iara kom med och bowla men Sofia for hem för att vila ut sig lite inför hennes kommande arbetsvecka eftersom detta var hennes sista semesterdag. Det var inte lätt att hitta till bowlingen och vi hade mycket problem med GPS:n. Jag fick en hel del körövning.

Bowlingen var kul och det var första gången Alice och Clé bowlade. Avgiften var endast 2€ per persom och jag var glad över att Iara kom med. Det var så mycket roligare för mig.

På hemvägen droppade jag hem Iara och så hittade vi bra till Linselles. Flickorna bråkade mycket och jag hade svårt att koncentrera mig på att köra och ropa åt barnen. De var antagligen hungriga och trötta. Just när vi kom fram hem och flickorna skrek som allra värst, ringde naturligtvis Céline, typiskt. Hon förstod situationen och jag ringde henne pånytt efter maten. Hemma bråkade flickorna och skrek en stund medan jag lagade ravioli men sedan då alla var vid matbordet blev det lugnt. "Hyvä ruoka, parempi mieli". Efter maten lät jag dem titta på tv medan jag fick städa köket, lugna ner mig lite och så kände jag bara att jag behövde tala med mamma så vi hade en kort skype. Anton hade skrivit namnsdagsgratulationer till mig och jag blev faktiskt positivt överraskad och gladöver att han kommit ihåg mig. Jag hade inte ens kommit att tänka på att min namnsdag var just idag och sedan lagade jag ett virtuellt kort till Niina.

Om ett tag åt vi goûter framför tv:n varefter vi åkte till skateparken för en liten stund. Alice väntade på att hennes förälskade, petit Leo, skulle ha varit där men det var han till hennes besvikelse inte. Hon hade t.o.m. satt på sig ett halsband före vi for. Det är så sött att hon är 5 år och är kär.

På kvällen lagade vi pizza och köket var en basard efteråt. Medan pizzan var i ugnen satte jag flickorna ta ett bad. Jag har aldrig misslyckats så allvarligt med pizza som jag gjorde idag. Vetemjölet tog slut och jag tog någon förpackning med mjöl, som sedan visade sig vara något konstigt specialvetemjöl från Bretagne och konsistensen blev inte rätt utan bottnen förblev mjukt. Osten räckte inte till eftersom jag hade använt mycket ost i bolognesen och raviolin. Hemma fans inget bakplåtspapper så jag måste sätta pizzan på aluminiumfolie. Dessutom blev resultatet fult och klibbade. Jag åt nog och tyckte det var helt okej men ungarna gillade inte riktigt. Clé åt lite men påstod sig inte längre vara hungrig och Alice vägrade äta och så stekte jag champignoner pch ett ägg åt henne och hon var nöjd.

Céline ringde för att berätta om deras tidtabell och när ungarna fick veta att jag talade med mamma, började båda gråta och ville tala med mamma. Sedan spelade vi mastermind tills föräldrarna och Martin kom hem.

Det var en lättnad när resten av familjen äntligen kom hem efter kl 21 och flickorna var glada. Vi blev alla och pratade om veckoslutets händelser en tid och sedan diskuterade vi kommande veckans planer. Ikväll fick jag min lön och så skypade jag snabbt ännu med mina föräldrar förrän jag gick och sova. 

Veckoslutet och veckan med barnen hade enligt min åsikt gått riktigt bra. Värst var det nog idag.

25.10 - Kaveribabysitting

Flickorna kom till min säng klockan 8 då Martin, Céline och Anthony just lagade iväg sig. Sedan förflyttade vi oss till soffan. Efter morgonmålet och andra morgonförberedelser skulle flickorna ordna sina rum och  jag ordnade med dem rena byk i skåpena. Vi planerade lite tillsammans vad de ville att vibska äta i veckoslutet och sedan gick vi till butiken och köpte det som behövdes.

Till lunch lagade jag bolognese med morötter i. Det var ett stort misstag eftersom Alice inte gillar morötter och började en hemsk kris. Jag gav lite sås åt henne och försökte undvika morotsbitarna men hon pt nästan bara pasta med ost och var nöjd. Usch vad störande! Flickorna hade gymnastik klockan 13.30 så det var viktigt att äta i tid. Efter maten lekte flockorna en tid förrän vi lagade iväg oss till deras gymnastik.

Det var skönt att vara ensam lignt en stund. Ingen störde och jag kunde lite skriva bloggtexter, som blivit och hänga eftersom jag haft ganska mycket på gång på sistone. När jag sedan hämtade flickorna lät jag dem lugnt titta färdigt en Barbie film medan jag städade köket och förberedde goûtern. Vi åt framför tv:n, vilket var lite lyx.

Snart kom Iara och Sofia. Alice var jätte blyg i början men öppnade sig snart och vi visade runt i huset och alla försökte hålla sig vid att tala franska. Så småningom började vi förbereda kvällsmaten och flickorna ville att jag sku göra något typiskt finskt. Jag ville laga karelska piråger eftersom jag hade hämtat ingredienser från Finland för dem. Karjalanpiirakka med munavoi ät ju ganska finskt. Det lät roligt när alla försökte uttala orden karjalanpiirakka och riisipuuro.

Vi börja med att koka risgrynsgröt och särskilt Iara tyckte att det var skumt att gröten inte var söt. Sofia hade någon gång tidigare ätit risgrynsgröt. Karjalanpiirakkona lyckades också riktigt bra. Vi åt dem med äggsmör men också med skinka och ost för att jag inte totalt ville skrämma iväg kompisarna och ungarna. Åt Clé och Alice lagade jag croques men de smakade också lite av en karelsk piråg. Åt Alice skärde jag en minibråkdelsbit av en karelsk piråg och det blev hurja kris. Biten hon had smakade knappast ens någonting. Jag lade den åt henne helt i början av måltiden och sade att du smakar den här biten förren du lämnar bordet och hon menade bara t'inquiète pas (oroa dig inte) och jag påpekade saken ett antal gånger medan hon höll på och åt alla tillbehör som sådana. Till slut skrek, grät och härjade hon och kastade biten och spottade upp den innan det blev klart. Det kan inte ha varit så äckligt. Jag tror det var bara för att det var påtvingat att smaka lite på något nytt. Jag kände mig väldigt elak men jag har mina principer. Sofia tyckte jag var alldeles för snäll och lugn. Clé åt en hel piråg och tyckte det var gott. Iara och Sofia gillade också och jag var faktiskt nöjd över våra piråger och hade saknat dem lite.

Efter maten tog flockorna ett snabbt bad, klädde på sig pyjamas och sedan började vi se på en Asterix film. Vi satt alla en stund tillsammans på soffan och åt karkki och fazers choklad. Malou hade pissat på Iaras väska så vi måsta börja byka och sedan bäddade vi sängarna. Iara och Sofia sov på lekrumssoffan.

Efter filmen gick ungarna nästan rakt och sova. De verkade väldigt trötta pch Alice bara grät och ville ingenting. Clé somnade medan jag nattade Alice.

Jag tog sedan en snabb dush och vi satt länge uppe och talade med Iara och Sofia. Vi gjorde turvis åt varandra och det var supermysigt. Sofia var smått rödd för kattorna men jag kunde inte riktigt låsa ut dem heller. Jag är faktiskt lycklig att Sofia och Iara ville komma hit föt ikväll.

24.10 - Johannen viimeinen päivä

Aamupalan jälkeen pelasimme Clén kanssa Just dance peliä wiillä. Se on tosi kivaa ja biisit on ajankohtaisia. Alice leikki rauhallisesti huoneessaan playmobileillä. Tosi söpöä ja kun kävin hänen huoneessaan hakemassa hiuspinnin hän halusi tehdä mulle kampkausen ja niin leikittiin kampaajaa.

Päivän lounas oli oikea kaappikatsaus sillä käytettiin Johannen kanssa vain vähän mielikuvitusta ja kaikki rästit ja pilaantuvat ainekset. Kaikki saivat vähän mitä nyt halusivat ja vatsansa täyteen.

Siistiessämme keittiötä kuunneltiin kovaa musiikkia ja lapset tulivat myös tanssimaan meidän kanssa yhdessä. Sitten Jojo katsoi hetken Barbie lyhytelokuvan lasten kanssa ennen kuin hän lähti Lilleen.

Postissa mulle oli tullut iso paketti ja kirje. Ilahduin hirveästi! Greta oli lähettänyt piiiitkän kirjeen, mikä on aivan ihanaa. Paketti oli Fammolta ja Faffalta ja täynnä herkkuja! Kiitos! Tack!

Iltapäivällä askarreltiin braclets elastiques, pelattiin pingistä ja lautapelejä, soiteltiin pianoa, ja piirreltiin. Illalla laitoin vain Clén kylpyyn koska Alice oli käynyt aamulla sillä hän oli pissannut sänkyyn.

Vanhempien ja Johannen tultua kotiin kävin tyttöjen ja Anthonyn kanssa Friteriessä hakemassa iltaruoan. Tämä oli viimeinen yhteinen ruokailu Johannen kanssa. Martin esitti pianolla pienen kappaleen jonka hän oli oppinut tänään. Perhe jäi jonkin aikaa seurustelemaan Johannen kanssa ja minä skypasin Niinan, Samin ja Akken kanssa. Oli ihana "nähdä" ja kuulla pitkästä aikaa.

Johanne lähti illalla ja Anthony ajoi hänet Lilleen. Alice itki joknin aikaa kun istuttiin kaikki sohvalla ja Johanne valmisteli lähtöään mutta rauhoittui pian. Mäkin aloin jostain syystä itkemään kun Jojo sitten lähti

Lapset, Céline ja minä katsoimme yhdessä kainaloittain hetken Koh Lanta (ranskalainen Selviytyjät) ohjelmaa telkkarista. Itkin vielä siinä jonkin aikaan, ikävöin perhettäni ja olin onnellinen mun ranskalaisesta perheestäni. Sanoin siitä kans ääneen.

Lapset menivät ohjelman jälkeen nukkumaan ja halasin kaikille hyvää yötä. Kaikki olivat tosi väsyneitä. Illalla valmisteltiin Célinen kanssa viikonloppua, eli suunnitelmia ja aikatauluja. Saan itse suunnitella viikonlopun menyn ja mennä kauppaan tyttöjen kanssa huomenna aamulla. Aamulla tytöt tulevat herättämään minut kun vanhemmat ja Martin ovat lähdössä.

23.10 - Padel with friends for free

I usually wake up perfectly to the church bells at 8 am and Clé came to wake me up at 8.30. The children really love to watch the tv in the mornings and that's their luxus during the holidays. We had breakfast just after 9 and Jojo joined us too. Alice started her normal morning-crise and defied everything Jojo and I said. That's really a bit tiring sometimes.

Jojo and I took a shower in turns and we had a quite calm morning afterwards. We plaid a bit until mamu, papu amd Valé came. Alice refused to Clean up her toys and begged Jojo and me to help all the time even though we already had helped her a lot. I'm reallt happy that Jojo has pretty similar principes as me. Then mamu came and asked Alice if she wanted to join to the supermarket with her and I felt suddenly super annoyed that Alice could have what she wanted. I said out loud to Alice that she has to clean up before she can go anywhere and she just ignored it. Luckily all the other adults supported me and mamu noticed that she made a mistake and Alice started crying and realized that she lost. I felt soo mean but still like a winner afterwards x) I'm learning how to breed children.

I staid at home until lunch and then Jojo and me left to Lille. She had to do some shopping and I went to meet some friends and for going to Padel to use the coupons I got. First I staid with Jojo in Euralille for a while and went to carrefour to slake my chocolate desire by buying a plate of chocolate and eating. Since, I didn't have any dessert and had to tank up a bit before playing some lazy Padel. 😜 

We met up at the metro station with Sofia, Iara and Laura and then we orientated some way to get to the Padel hall in Lesquin, which wasn't easy at all. We got one hour free playing time and enjoyed it. We weren't that good but we had fun. After the Padel we even found home in some way. On the metrostation there was chaos. Polices and military guys everywhere and when I asked someone what there was going on, it was everything because of an football game, between France and England, that was played on the stadion in Lille.

I staid in Lille a bit and then I took the bus home. I failed a bit with the timetables because the times sre different in the holidays but I still got in time for the dinner. Valé had made Tomates farcies. Today I loaded my transpole card again for one month, because I really have used it a lot and it makes my life much easier. 

The evening I spent skyping and planning the weekend with mum, Niina, Anton and Akseli.

22.10 - Wannabe masterchef

Barnen väckte mig just före föräldrarna skulle på jobb. Faktiskt praktiskt att inte behöva sätta på veckarklocka. Ungarna satt och tittade på tv och nio tiden hade vi morgonmål för att Martin skulle på sitt tennis dagsläger 9.30 och Alice till ortofonisten 10.00. Alice bara bråkade hela morgonen och det blev jätte brått att ta sig till ortofonistbesöket. Hon verkade själv märka hur jobbigt och irriterande det är att måsta ha så brått men ändå tror jag att hon fortsätter med sina morgonkriser som vanligt. Ändå känns det helt okej att hon inte bara bråkar med mig utan också med Johanne och föräldrarna.

Johanne är jätte trevlig och det är lätt att vara med henne här hemma. Hon vet hur allt fungerar och barnen älskar henne. Med flickorna hade vi i förmiddag planerat göra glass. Clé, Alice och jag gick och handlade något och hemma började vi med glassen. Vi lagade nutella glass och hallon-banan glass. Av nutellan använde vi halva burken till glassen och resten åt Clé, Alice och jag.

När Martin kom hem började vi med att laga omeletter. Martin är omelettexperten och vi hade med honom redan tidigare planerat göra en kock-video och nu lagade vi en då han gör omeletter. Det var kul. På kvällen tittade vi videon med hela familjen och skrattade åt alla små klåp. Hur som helst, alla fick välja sina fyllningar och det var gott.

Efter maten pynjade alla lugnt med sitt och så lagade vi ett kastanjehalsband åt Céline eftersom det var hennes namnsdag igåt. Det var ett himla klotteri. Senare tittade vi disneyfilmen Anastacia och åt goûter. När jag fixade badet med flickorna, dröjde vi ganska länge. Jag städade lite badrummet på samma gång och de ville underligt nog hjälpa mej med städandet och så grimaserade vi framför spegeln. Det gick riktigt lugnt till hela eftermiddagen. 

Jag skulle vilja lära mej spela piano och här har de en stor flygel så jag måste ta möjligheten till vara. Céline visade några grunder åt Martin på kvällen. Vi åt först klockan 20 och till efterrätt åt vi vår hemgjorda glass, som var verkligen lyckad, särskilt nutellasmaken ;)

Före barnen gick och sova tittade vi en snutt av någon animerad serie och både Clé och Martin lutade på mej på var sin sida, så sött! 

Jag skypade med hemmafamiljen ikväll efter en över en veckas paus och fick veta otroliga nyheter. Mamma, Anton, Niina och Akseli ska komma till Paris i december. Jag grät och grät av lycka då mamma berättade det. Niina hade skickat mig också ett meddelande, som någon vink om att julklappar kunde hämtas från Paris den 11-14.12 och jag fattade inte riktigt först, men sedan klarnade det sig. Då ska jag definitvt ordna ett veckoslut i Paris (igen ;)). Jag saknar faktiskt min familj och vänner ❤️

21.10 - La piscine avec les enfants

Le matin quand je me suis reveillé, tous les enfants regardaient la télé. Jojo edt rentrée tard le soir mais elle s'est quand même reveillé assez tôt. On a pris le petit déjeuner vers 9 heures. Alice a fait une crise comme d'habitude et Martin est parti à son stage de tennis. Après nous nous sommes habillées. On a joué au domino et colorié des marrons. 

Pour le dejeuner on a fait des Carbonara et nous avons tous mangé. Après que nous avons encore mangé le dessert et tous rangé, nous sommes partis à la piscine à Menen, juste à Belgique. Nous avos pris le Clio et j'ai conduit. Je voulais un peu me trainer mais tous s'est passé bien et on a trouvé le vrai endroit graçe à le GPS d'iPad et les enfants.

La piscine était trop bien! Il y avait plusieurs bassins et un toggoban. Moi et Johanne nous avons changé avec les filles. Parce que je n'ai pas encore un vrai maillot de bain, j'ai nagé avec mon soutien gorge de sport en haut et un maillot en bas. C'était vraiment bien que nous étions deux adultes pour suivre les trois enfants et quand Martin voulais aller dans un bassin plus grand, je suis allée avec lui et Johanne est restée dans un petit bassin chaud avec les filles. 

En retournant à la maison il pleuvait très fort et il y avait de la grêle. On devrait conduire très doucement. À la maison nous avons joué à la wii, Mario Brothers et Disney Princesses.

Maman est arrivée et a commencé à préparer tous pour faire des crêpes salés. Chacun a pu choisir quoi mettre dans sa galette: du fromage, du jambon, du bacon, de la tomate, du oignon, des champignons, des artichots et de la raclette! C'était délicieuse!

Le soir je suis sorti avec Johanne à Lille. Nous avons enselble pris la voiture mais elle et allée voir sa copine, Aina et je suis allée chez Laura. Nous avons cherché Iara et ont conduit à la maison de Laura où il y avait quelques copains d'elle, un garçon de Chile, sa petite ami et une copine d'elle.Johanne nous a laissé chez Laura et a pris la voiture pour aller à vieux Lille chez Aina. Chez Laura il y avait une petite fête. On a joué pantomime avec des films et guess who I am.

Johanne a cherché Iara et moi à 00.30. Nous avions beaucoup de problèmes avec le GPS et ce durait assez longtemps avant que nous sommes finalement retournées à Linselles, à 1h30. Nous étions très fatigués et je me suis couchée presque tout de suite.

20.10 - La première vraie journée de vacances d'enfants

On s'est reveillé vers 8h30 parce que ce sont des vacances maintenant. Alice et Clé sont allées doucement reveiller Johanne, qui a dormi dans la salle de jeu sur le canapé. Le matin était assez calme au début. Martin est allée au son stage de tennis à 9h30. Johanne et moi sont restées avec Clé et Alice le matin. Le matin Alice a fait quelques crises pendant le petit déjeuner mais après, on a tous regardé Moi moche est mechant 2 (Despicable me 2) ensemble sur le canapé. Le film était très drôle!

Nous étions encore à midi en pyjamas. Ce sont vraiment des vacances. Les filles voulaient absolument se maquiller avec Johanna comme la veille. On a parlé avec Johanna des changements chez les enfants après qu'elle était au pair ici. Elle a dit qu'Alice ne faisait pas aussi beaucoup des crises que maintenant et c'était Clé qui faisait plus des betises. Mais elle avait la même âge qu'Alice maintenant. Johanne et moi ont fait le déjeuner, il y avait du saumon, des epinards et des pâtes. Johanne et moi ont parlé de ça que les enfants veulent faire tous avec le dernière au pair. C'est vrai meis c'est normale parce qu'on les voit très rarement mais quand même je me sens un peu nul parfois.

Martin est rentré vers 12h30 et on a tous mangé. Maintnenant Clé n'a pas fait des crises même s'il y avait du poisson et des epinards. Je crois qu'elle avait compris après le vendredi dernièr que je rigole pas quand je dis qu'on doit goûter un peu et qu'on va seule dans sa chambre si on crie.

Après manger nous sommes partis en bus à Lille pour aller au zoo. Les deux filles voulaient tous les deux être assis au coté de Johanne mais une, dans ce cas Alice, la malheureuse, était au coté de moi. On a pris le 86 pour Lille et le 12 pour la Citadelle. Le zoo de la citadelle est gratuit pour tout le monde et c'est pas mal du tout. Il y a pas mal des animaux. Je l'adorais. C'est aussi un bon endroit où on pourra aller avec des copines. Anna et son petit ami, Yohanne, nous a rejoindu au zoo. On s'a bien amusé en regardant des animaux et parlant avec les autres.

J'était contente de remarquer qu'Anna et Johanne ont aussi des regles et des principes pareils comme moi. Elles ont aussi dit qu'Alice a changé beaucoup et faisait pas aussi beaucoup des crises et betises comme maintenant. Anna et Johanne ont aussi parlé assez strictement avec Alice. 

Après le zoo on est resté encore dans la citadelle et on a joué au jeu dans le parc. Il y avait beaucoup des jeux et aussi des manèges qui coutent. J'ai beaucoup joué et parlé avec Martin. Céline nous a cherché vers 18h pour que nous ne serions pas obligé de prendre le bus pour rentrer. Tout le monde était fatigé et Alice a même dormi un peu dans la voiture et a la maison on a tous resté sur le canapé et fait du coloriage sur wii avant de manger.

Quand Anthony est rentré aussi, on a mangé des saucisses, courgettes cruts et semoules. Le soir on a regardé Toy Story 3. C'etait trop bien! Clé et Martin etaient dans mes bras et Alice sur Johanne. Johanne est sorti pour voir Anna a Lille encore ce soir mais moi, j'étais assez fatigé et j'ai quand même du travail demain. Johanne est aussi avec moi et les enfants tout le temps mais c'est moi qui se reveille  avec les enfants.

17.10 - Super eftermiddag med barnen

Jag försökte sova så länge sämnen bara räckte till på morgonen eftersom jag vet att det inte kommer bli mycket sovet i veckoslutet. Ändå steg jag upp 8.20. Morgonen gick långt packandes och ordnandes allt inför Paris veckoslutet. Jag ringde även några samtal för att fråga om hobbymöjligheter i Linselles. Jag förklarade min situation, hur länge jag kommer att stanna och att jag bara vill ha något kul att göra och träffa folk. Efter lovet kan jag gå och testa t.ex. Yoga eller Judo. Jag ska ännu ringa flera ställen för att alla tider inte passar i mitt schema.

Flickorna hade idag endast förmiddagen skola eftersom lärarna hade något möte på eftermiddagen. Idag bärjade också semestern för barnen. Clé var på väldigt jobbigt humör. Kassarna var för tunga, trottinetten var dum, Alkce var irriterande och jag antagligen också. Wihii, man borde ju vara glad för att få semester. När vi kom hem blev det himla skrik med Clé eftersom vi åt fisk och jag tvingade henne smaka en pikkuliten bit. Den var verkligen ynklig. Hon grät och snorade och jag fick vara riktigt hård. "ingen efterrätt och ingen kakbakning för dig om du inte äter minibråkdelsbiten / du lugnar ner dej eller går upp ensam till ditt rum / om du ännu ropar till mig, sätter jag en likadan bit till åt dig." Det värsta är att jag håller det jag hotat med och lade en likadan minibråkdelsbit till på hennes tallrik när hon ropade till mig. Sedan fattade hon att jag är seriös och jag väntade tills hon hade ätit den. Sedan gick det någolunda bra.

Alice, till min förvåning, gillade fisken. Jag förklarade hur hälsosamt det är att äta fisk och att man borde göra det en gång i veckan. Alice ville ha mera fisk, men det fanns ej mera. 

Anthony hade sagt imorse att flickorna måste städa lekrummet idag och det var ett ståhej att få det fixat. Jag sade att vi snart inte längre har tid att baka kakor om de inte städade lekrummet snabbt. Jag hade lovat att vi bakar i eftermiddag om vi hinner eftersom flickorna hade eftermiddagen ledig, det var fredag och semestern började. Vi bestämde oss enhälligt för att baka något som innehåller choklad. Eftersom vi inte hade oäntligt med tid, blev det brownies, som vi sedan pyntade. Kylskåpet var bokstavligen helt tomt och vi gick till Simply för att köpa ingredienser. Flockorna gnällde om allt möjligt gott i butiken. Jag lovade köpa dem något litet gemensamt gott eftersom det var fredag. Efter ett långt diskuterande, bråkande och funderande bestämde de sig för att ta en burk med Barbe à Papa (pappas skägg ~ sockervadd).

Hemma började bakprojektet. Flickorna deltog aktivt och det var klottigt, men roligt. Alla deltog ivrigt i choklad-, m&m:s- och degmumsandet under bakningen. Jag fick lite ont i magen av all choklad, men ångrade inte en enda, så gott och roligt var det. I slutet blev det ett litet degkrig 😝.

Efter att jag sedan städat ett bra tag och alla tvätta ansiktena, gick vi till Biblioteket eftersom det var Journées des jeux (lekarnas dagar) i Linselles. Martin kom också dit efter skolan. Vi stannade där till 19. Det var superkul. Där fanns studsborgar, leksaker, cirkus, spel och mycket program för barnen. Anthony var redan hemma när vi kom. Snabbt därefter efter lote ordnande åkte jag iväg till Lille.

I Lille träffade jag Iara och vi gick till Carrefout för att köpa pizza och karkki för kvällen. Därefter tog vi metron till Laura och åkte med hennes bil till Pat. Det var inte lätt att hitta till henne eftersom vi inte känner till Lille riktigt bra ännu. Vi åkte till Pat eftersom hon plötsligt blev tvungen att ha babysitting ikväll även om hon ursprungligen skulle ha kvällen ledig. Hon var väldigt ledsen så vi for som sällskap till henne. Vi stannade där till midnatt, åt och talade, tills hennes familjeföräldrar kom hem. Sedan kunde vi äntligen åka till Laura och sova. 

Lauras familj sov redan så smög vi bara rakt och sova. Jag sov med Laura i hennes säng och hon kramade om mig och jag kramade söpö hela natten.

19.10 - Humör, vänner, sol, adrenalin och mat i Paris

Jag steg upp före mina rumskompisar för att hinna äta morgonmål i tid och fara till löpningsevenemanget. Sofia och jag sprang först 10.30, men man skulle befinna sig där åtminstone 45 min före sin start. Morgonmålet, som var inkluderat i hostellets pris, var riktigt okej.

Med allt pick och pack stack jag från hostellet och träffades med Sofia på metrostation Reuilly-Diderot klo 9.20. Vi var båda verkligen taggade och såg fram emot löpningen. Hon såg så professionell ut med sina äkta sportkläder av Nike. Jag däremot sprang i mina pyjamasleggins och en vanlig t-skjorta. Det var bra att vI hade besökt stället redan igår så nu visste vi exakt vart vi skulle. Metronätet är stort och linjerna många men bra klarade vi oss i alla fall tycker jag.

Vädret var helt super! Soligt och vackert. Vi fäste våra numror på skjortorna, tidssensorer på skorna, drack mycket, gick på vessan och dansade till musiken, som spelades högt på området. Vi var förberedda. Vi sprang i sista hitet för 5 km starten så där fanns mycket folk som redan hade sprungit. Sammanlagt hade evenemanget 3000 deltagare. Vid starten hade vi tagit oss nästan längst fram och alla ropade högt ner från 10 och sedan skjöts startskottet.

Sofia och jag sprang i en bra takt och från vårt hit kom bara två förbi oss. På sträckan fanns olika hållplatser med hinder och uppgifter, som skulle klaras av. Idén var superkul. Vi stannade inte för att gå en enda gång och kom ganska snabbt ifatt några från det förra hitet, som hade startar 6 min före oss. En del dock gick emellanåt. Hindren var att balansera på stockar, ta sig igenom spindelnät, bära en tung säck och göra en runda, överskrida klättermurar eller höbalar, hoppa igenom däckringar, sprinta 100m, springa i trappor och före mål klättra upp en ramp m.h.a ett rep och springa i mål. 

Löpningen var i en enorm park i Paris nära Château de Vincennes. Känslan att delta i ett delta i ett löpningsevenemang i Paris och med en kompis var helt fenomenal. Vi var så lyckliga efter att vi kommit i mål. Åt alla löpare bjöds dricka, frukter, nötter, kakbitar och myslistänger. En fotograf tog bilder vid mål och man fick ett exemplar gratis. Jag ångrar inte en sekund att ha betalt och deltagit i défi run. Alla fick också ett första hjälp paket pch en t-skjorte med texten DÉFI RUN. En verkligen oförglömlig upplevelse!

Vi stannade en tid på området för att njuta och kolla igenom alla tält förrän vi åkte till Sofias hotell för att dusha. Hostellet skulle lämnas senast klockan 11, men Sofia sade att jag riktigt bra kunde komma och "pumma" dush i hennes hotell. Hon bor där gratis eftersom hennes pappa är på arbetsresa i Paris och en av hans kollegor blev allvarligt sjuk och kunde inte åka men bokningen inte längre kunde annuleras. Bra för henne.

Efteråt åkte vi till Moulin Rouge för att luncha och träffa de andra. Jag och Sofia köpte thai mat på take away och de andra hade redan ätit sandwichar. Tyvärr var det ganska snart dags för Laura, Pat och mig att ta oss till Gare du Nord för att träffa vår chaufför och åka till Lille. Jag skulle ha kunnat stanna ännu hur länge som helst i Paris, men jobbet kallade. 

Chauffören, Robby, var en yngre, mörkhyad man, som är född i Paris men jobbar i Duncerque. Förden var riktigt angenäm. Jag satt längst fram och babblade med honom hela vägen, franska. Pat deltog också ibland men Laura och hon sov en tid. Robby lämnade oss vid Gare Lille Flandres, perfekt. Jag skulle ha måsta vänta på min buss i 40 min men vi gick alla en stund till Laura så jag tog sedan följande buss 18.30. Vi alla bara rasade ner på soffan hos Laura och snackade om allt möjligt. Resan var super!

Iara har födelsedag på tisdag och vi har tillsammans planerat en liten present och jag gjorde ett kort. Laura hade en idee om en rolig text, som skulle med i kortet, jag skrev det, men hon var ändå missnöjd med det jag hade gjort. Enligt henne skulle hennes humortext ha borda kommit på framsidan, men jag hade skrivit det inne i kortet. Det kändes lite nertryckande eftersom jag själv tycker att kortet är helt fint och jag har satt tid på att pyssla det. När jag sa att hon kunde ha gjort kortet själv istället, sa hon ändå att det var helt okej. När Pat och jag talade om att vi skulle ha kunnat stanna i Paris ännu i evigheter, sa Laura att hon skulle ha kunnat sticka redan tidigare. Hon har varit redan tidigare i Paris och förstår om vi tycker att det är vackert men hon tyckte det är ganska skit. Usch vilken negativ strålning! 

När jag kom hem träffade jag Johanne, familjens au pair nr 2, för första gången. Anna, förra au pairen, och hennes pojkvän kom strax efter mig. Vi började med en gemensam aperitif och på samma gång hade vi en skype med familjens första au pair, Silvia. Det vill säga alla deras fyra au pairer var närvarande på samma gång, kul!

Kvällen var faktiskt trevlig. Vi åt lasagne och chocokaka, snackade länge, spelade let's dance och mario kart och hade det bra. Alice är helt förälskad i Annas pojkvän och hängde i honom hela tiden. Allmännt var barnen alla glada över att få så mycket uppmärksamhet av alla. Nu märkte jag ganska tydligt att jag är den yngsta av deras au pairer. Jag är barnsligare och vill delta i lekarna med barnen, medan barnen, särskilt flickorna, mera tycker om att krama och gosa med de äldre och bara sitta i soffan. Det är också gulligt, tycker jag, men jag blir leid på att vara för vuxen av mig när jag också kan vara lite barn. 😋

Céline berättade just positiva nyheter; hon måste ta semester hela andra semesterveckan, d.v.s. jag har måndag-söndag ledigt. Veckoslutet före ska jag vara ensam med flickorna eftersom Céline, Anthony och Martin åker till Normandie. Onsdag-söndag ska jag till Paris men för början av veckan måste jag komma på något annat. 😃

18.10 - Eka matka Pariisiin

Yö ei ollut pitkä. Olen aika herkkäuninen ja paikka oli tuntematon. Nousimme kuudelta ja jätimme talon klo 6.20. Olimme kaikki aika "zombie modessa" mutta innoossamme matkaa varten. Tapasimme Hakimin, kuskimme, klo 7 Metro asema Cité Scientifiquen edessä. Olin aika jännittynyt mitä tästä nytten tulisi. Olin eilen yrittänyt soittaa Hakimille varmistaakseni tapaamispaikasta ja ajasta, mutta päällä oli vain vastaaja joten jätin hänelle viestin. Seitsemältä aamulla soitin Hakimille ja hän vastasi olevansa paikalla viiden minuutin kuluttua. Ilahduimee koska saimme varmistuksen että hän todella oli tulossa.

Kuskimme osoittautui tosi mukavaksi, keski-ikäiseksi, ranskalaiseksi, alun perin marokkolaiseksi businessmieheksi. Hän tekee paljon covoiturageja koska hän usein ajelee pidempiä työmatkoja. Eilen illalla hän oli tullut Amsterdamista. Matka oli oikein mukava ja meillä oli mielenkiiintoisia keskusteluja. Hän jätti meidät yhdelle metroasemalle Pariisinnpohjoispuolella, Saint-Dennis - Université. Söimme jotkut sandwichit metroasemalla ja ostimme metroliput ja menimme Champs Elysées'lle. Kaunis, lämmin, syyspäivä Pariisissa ystävien kanssa ja kaikin nähtävyyksin on aivan mahtavaa!

Kävelimme Champs Elysées'llä, joka oli täynnä kalliita merkkikauppoja. Kävimme m.m. Disneykaupassa, joka on suuri ja aivan ihana ja josta olisi voinyt löytää jotakin aivan jokaiselle lapselle. Kadun päässä on Arc de triumph, jonka edustalla oli pelle joka alkoi tanssittaa meitä ja sitten peidän täytyi maksaa, mutta se oli hauska kokemus. Seuraavaksi lähdimme kävelemään Eiffeltornia kohti. Haahuilimme, ihailimme ympäristöä ja pölötimme. Turisteja oli aivan joka puolella. Olisin halunnut mennä ylös Eiffeltorniin, mutta jono oli aivan liian pitkä. Pidimme picnicin Eiffeltornin edustalla sijaitsevassa puistossa. Tarkenin ihan hyvin t-paidassa. Sofia tuli myös seuraamme. Hän oli ollut jo yhden yön Pariisissa koska hänen isänsä on täällä työmatkalla. Istuimme kauan puistossa nautiskellen.

(Iara, Laura, Pat, minä)

(Iara, Pat, Laura, Sofia ja minä. Kaikki viisi Eiffeltornin alla)

Laahauduimme sitten Hostellia päin joenvartta pitkin. Matka kesti 2h ja meillä oli kaikki tavarat mukanamme mutta joen varrella ovat melkein kaikki tärkeimmät nähtävyydet. Sofia ja minä, pitkine koipinemme, kävelemme muita nopeammin ja välillä alkoi vähän ärsyttää kun muut vain laahustavat perässä. Kaikki kahvilat ja ravintolat näyttivät houkuttelevilta ja miettisimme koko ajan minne menisimme sen jälkeen kun olimme löytäneet hostellin ja jätetty tavarat. Matkan varrella oli paljon katumyyjiä, jotka myivät taidetta, tuliaisia ja antikkki tavaroita. Aika lähellä hostelliamme oli Kinder-suklaakoju jossa jaettiin ilmaisia bueno patukoita maistiaiseksi. 

Hostellimme, Aij Hostel, sijaitsee kohtalaisen lähellä Notre Damea mutta metrolla pääsee minne tahansa. Espanjalaiset jäivät hostelliin lepäämään tunniksi mutta Sofia ja minä lähdimme Château de Vincennes'iin koska olimme ilmoittautuneet Défi run juoksutapahtumaan, joka juuri huomenna sattui olevan Pariisissa ja halusimme hakea numeromme ja tietää paikan. Olimme molemmat aivan innoissamme tästä tapahtumasta. Emme olleet mitenkään harjoitelleet mutta vain ajatus siitä millainen kokemus siitä tulisi juosta Pariisissa hyvässä seurassa.

Hostelliin palattuamme laittauduin pikana hiukan ja sitten lähdimme illanviettoon. Laura vaikutti vähän ärsyyntyneeltä koska olimme kävelleet niin paljon ja kaikki paikat hänellä sattui ja vielä ärsyttävämpää taisi olla mun ja Sofian hehkutus ja innostus kaikesta mitä meidän vielä pitää nähdä. Metrolla kuitenkin pääsimme nopeasti minne vain. Lähdimme Saint-Micheliin ja etsisimme paikan missä syödä. Löysimme aivan ihanan paikan, jossa sai suolaisia crêpes ja ostin yhden täyttein poireaux et chevre (purjo ja vuohenjuusto), joka oli herkullinen. Sillä alueella kadut olivat pienia, söpöjä ja täynnä elämää jopa kymmeneltä illalla. Istahdimme jonkin aikaan joen varrelle.

(Pat ja Iara crêpeksiensä kanssa)

Kymmenen aikaan kävimme Notre Damessa, joka yllättävä kyllä oli auki. Se oli aivan häkellyttävä kokemus koska kirkko oli pimeä ja valaistu vain kynttilöillä. Olen tosi tunteellinen ja tilanne, musiikki, pimeys, taianomainen tunnelma, häkähdyttävä näky ja ikävä läheisiäni sai kyyneleet silmiini. Kaikki kaverini tulivat halaamaan ja tunsin itseni niin nynnyksi, mutta en vain voinut muuta.

Jatkoimme kävellen joenrantaa pitkin ja kävimme tunnetussa kirjakaupassa, Shakespeare and company. Se on vanha, ahdas, satumainen ja suloinen kirjakauppa jossa monet tunnetut kirjailijat ovat aloittaneet uransa ennen kuin kukaan tiesi heistä. Pat, joka rakastaa kirjoja, oli aivan lumoissaan ja vaiken lue paljon, pidin paikasta kovasti. Laura oli ainoa joka ei edes tullut sisälle. Siellä löysi vaikka mitä erikoista kirjallisuutta, kaikki englanniksi, ja löysin joitakin muumikirjoja. Hehkutin muille että löysin jotain suomalaista ja sitten takanani seisoi tyttö joka sanoi englanniksi jotain myöntävää että "yes, it's Tove Jansson". Olin ihmeissäni että tyttö tunsi muumit ennen kuin hän sanoi olevan suomalainen. Eka tapaamani suomalainen täällä Ranskassa. En tiedä mikä minuun oikein iski mutta pomppasin ilmaan, kysysin jos hän puhui suomea ja halasin häntä ja aloin puhua jotain suomeksi. En pystynyt näköjään mitenkään käyttäytyä kuin oikea suomalainen. Tytöt saivat makeat naurut ja Iara nauroi vielä 10 min tämän jälkeen että olin kysynyt tytöltä puhuuko hän suomea sen jälkeen kun minulle oli selvinnyt että hän on Suomalainen. Olimme, Lauran mukaan, melkein tunnin siinä kirjakaupassa.

(Iara ja Pat seuraavana päivänä saman kitjakaupan edessä. Patin oli pakko ostaa joku kirja sieltä.)

Jälkeenpäin kuljimme vielä jonkin aikaan kunnes lähdimme hostelliin. Metroasemalla oli katumuusikoita, jotka soittivat aivan sikahyvin. Ihmiset, meidät mukaan lukien, tanssivat ja lauloivat mukana. Fiilis siellä maan alla oli aivan mahtava. Erkaannuimme pian koska Sofia lähti hotelliinsa nukkumaan ja me muut hostelliimme. Lauran polvi oli tosi kipeä ja oli vaikea kävellä. Kesti ikuisuus ennen kuin pääsimme hostelliin. 

Olin aivan rättiväsynyt. Iara ja Pat lähtivät vielä vähän bailaamaan mutta Laura ja minä jäimme hostelliin. Kuuntelin kehoani, joka vaati unta erityisesti juoksua varten valmistautuen. Huomennahan on uusi päivä.