Vi lagade oss relativt snabbt i ordning på morgonen för att utforska Calais i fint väder. Vi gick ut på stan och kollade snabbt in några sevärda ställen, hamnen, fyren, katedralen och stranden. Som morgonmål åt vi saltiga, fyllda, färska batonger. Det var inte lätt att hitta eftersom fransmän bara ska ha sött på morgonen. Folk tittade konstigt när vi gick till en Pâtisserie & Boulangerie och beställde sandwichar med kyckling, krabba och grönsaker den tiden. Hur som helst, gott var det.
Dessa vita kojor är de lokalas "sommarstugor".
Stranden var helt ljuvlig en sådan varm höstförmiddag i oktober
Sedan gick vi en sväng till hotellet för att ta våra saker och checka ut, varefter vi styrde kosan mot Cap Blanc nez. För att ta sig dit körde vi ca 30 min från Calais centrum längs kusten söderut. Cap Blanc nez är punkten, där avståndet till England är som kortast och man kunde t.o.m. se över till England. Utsikten från Cap Blanc nez är magnifique och det finns kiva rutter att gå längs. De vita klipporna var en ståtlig syn.
Bakom oss ser man England i horisonten med liknande vita klippor.
Utsikten mot Calais.
Mot Linselles och Bryssel körde vi längs motorvägen, som gick via Duncerque. Eftersom vi hade lite överflödstid, stannade vi i en liten stad, Bailleul, för att tanka bilen och oss själva och yra igen en gång. Det är faktiskt lätt att resa med pappa eftersom vi har ganska lika tankar och förväntningar.
På en söndag klockan 15 hittade vi ingen sorts sandwich eller vettig saltig snabbmat så pappa blev hellre utan än att äta något sött. Men jag däremot var mer än nöjd med söta bakverk🍩. Jag fick en Merveilleux, som verkligen stämde överens med namnet. Det var en klump med maräng, choklamousse och choklad. Délicieux!
Från Bailleul till Linselles åkte vi via Armentières längs småvägar. Det är otroligt hur pappa kan orientera sig på ställen han bara besökt snabbt. Han har en GPS i huvudet. I Linselles kom pappa ännu snabbt in hem och svänga. Familjen var inte hemma, utan hos någon vänfamilj.
När pappa sedan skulle åka iväg blev vi och kramades länge och jag grät. Värst blev det sedan när jag såg bilen svänga ut ur mitt sikte. Jag brydde mig blankt i vad folk på gatan tänkte när de såg mig förrän jag kommit in i huset. Ännu i ca 30 min efteråt höll jag på och snyftade och mina känslor var väldigt blandade. Å ena sidan saknade jag pappa redan helt massor men å andra sidan var jag otroligt lycklig och tacksam över att han hade varit här med mig ett helt veckoslut och vi hann med mycket tillsammans. Nu är det lättare för honom att förstå då jag berättar om vissa platser och familjen här, eftersom han har sett dem.
Jag blev ett bra tag bara i rummet för att ordna saker, satte på mig min nya klänning och så ringde jag ett par kompisar och skypade med mamma. Först tänkte jag att jag skulle ännu kunna hinna till Lille en stund och träffa någon men sen kom jag fram till den slutsatsen att det inte riktigt skulle ha lönat sig och gick istället en liten stund ut och gå med hög musik på för att klarna upp huvudet. När jag kom hem, hade familjen komit hem från deras besök hos vänner. Barnen kom och kramade och jag började gråta igen, men det var nog bara frågan om positiva känslor. Jag blev glad över att se dem och nöjd över att inte behöva vara ensam eftersom jag inte tål att vara helt ensam långa tider. Egentligen är jag hemskt känslig och börjar gråta väldigt lätt av lycka och/eller ledsenhet. Barnen var länge i mitt rum och jag visade bilder från veckoslutet och andra händelser och så turades de om med att spela på iPad tills det blev matdags.
Vi åt Pot au Feu , som är en traditionell rätt med tapioca, vermisel, grönsaker och kött. Låter skumt men det var gott, särskitd Tapiocan. Tapioca är någon sorts manjockstärkelse och vermisel kokspad med pasta i.
På kvällen chattade jag ett bra tag och läste snabbt lite på något skriftligt prov som jag har på franskalektionen imorgon. Jag visste inte riktigt hur jag skulle läsa till det. Mitt rum här är verkligen mysigt och jag trivs faktiskt väldigt bra här. Veckoslutet var underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar