Ljuvligt att börja morgonen med hotellmorgonmål. Morgonmålet var i min smak riktigt gott och mångsidigt. De hade även många olika små söta förpackningar som tillägg och jag var lite skurkig och tog med mig några av de bästa. Kunde inte motstå.
Hotellet hette Le Bretagne och ligger ganska centralt i Saint-Omer. Bilen, Ford C-MAX, var en positiv överraskning, bättre än pappa hade förväntat sig, rymlig och med en massa skumma egenskaper.
Innan vi fortsatte vår färd från Saint-Omer, kollade vi ännu in en ruin av någon gammal katedral, som blivit förstörd antagligen under kriget.La coupole, 5km från Saint-Omer, är idag ett museum men ursprungligen är det en kupolformad raketstation byggd av tyskarna för att skjuta V2 missiler på Storbritannien. Den hann inte användas förrän andra världskriget tog slut men den var tänkt att rymma 500 missiler. Kupolen ser ganska skrämmande ut utifrån och när man går in dit, går man igenom en lång tunnel av betong med innetemperaturen 7 grader. Besöket var intressant och allmänbildande. Man lärde sig mycket om situationen i Frankrike, England och Tyskland under just den tiden och om förhållandet mellan de allierade och nazina.
Från La coupole till Calais, som ligger helt vid Frankrikes norra kust, var det jag som körde. Även om det var frågan om en manuellväxlad bil, gick det rätt smidigt. Bilen var väldigt behaglig och stabil att köra. Egentligen skulle jag inte ha fått köra en hyresbil förrän jag fyllt 21 men bra gick det.
I Calais åkte vi först till ett stort outlet shopping center. Där fanns en Desigual outlet! Pappa är väldigt hjärtlig i sådana här situationer och jag fick en tunika/klänning, som jag blev förälskad i. Den är stilig, grå, färggrann i mitten och användbar i många situationer. Till och med pappa hittade något Desigual plagg åt sig.
Vi yrade sedan vidare till cité europe, ett stort shoppingcenter nära eurotunneln. Vi besökte carrefour hypermarket, där vi köpte tandkräm, shampoo... och andra nyttigheter som mörkchoklad pålägg till mig. Vi yrade snabbt igenom centret för att kolla in vad där fanns och sedan köpte pappa oss var sin goufre (våffla).
Hôtel Belazur, var ett bra och förmånligt övernattningsställe och ligger nära Calais centrum och nära havet. Vädret hade förändrats not sena eftermiddagen och det började regna, som det enligt stereotypierna brukar i den här delen av Europa. Vi stannade lugnt en stund i hotellet och sedan gick vi ut och gå för att leta efter något trevligt ställe att äta på. Efter en stunds yrande i regnet gick vi till en restaurang, Café de Paris, som låg ganska nära hotellet.
Maten var väldigt god och jag kände mig både rörd och bortskämd efter den här dagen. Det var jätte trevligt att vara på tumis med pappa på middag i en restaurang utomlands. Sådant har inte hänt tidigare och det är ju lite annorlunda nu när jag fyllt 18.
Efter vår delikata middag och efterrätt, gick vi ännu en sväng till stranden i Calais. Det var mörkt, lite kyligt och blåsigt men stranden och utsikten var ståtlig. Sanden var fuktig efter regnet men väldigt fin. I mörknet såg man många båtar och ljusen från Dover i England på andra sidan Engelska kanalen. Sjögången var ganska hård i vinden och vågorna susade. Jag ritade ett hjärta med en stjärna i sanden, som vågorna spolade ut och förde iväg. Jag håppas att budskapet ska nå alla jag älskar och saknar där ute någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar