14.3 - Filmningar för Danielas konstprojekt

Det var en riktigt okej sovmorgonsväckning, 8.30. Familjen började stiga upp runt samma tid så det var riktigt passligt. Efter att jag lagat mig i ordning, stack jag iväg för att fara till Roubaix för att delta i en min väninnas konstprojekt, en kortfilm. Jag tog jag bussen 9.31 till Tourcoing och tog därifrån metron till Eurotéléport och gick till lägenheten, där filmningarna skedde. Jag har aldrig varit i Roubaix tidigare och dit verkade finnas en hel del kul butiker att utforska. Jag gick igenom en shoppinggata, där det fanns en Desigual outlet, dit jag gick snabbt in och svänga och kom ut med ett Desigual stamkort, som senare blir fin i min kortsamling. 😊

Daniela, vars projekt det handlar om, är från Equador och studerar konst i Roubaix. Hon hade sökt med flere internationella för att delta i hennes kortfilm, vars tema är öppenhet och tolerans väldigt speciellt uttryckt. Det är ju konst det handlar om. I filmen talar vi ett påhittat språk och gör gester och handlingar, som anses som udda i de ifrågavarande situationerna.

Jag kom fram till en lägenhet, där det genast vid ingången fanns professionella lampor och filmningsutrustning. Vid ett bord på sidan var det dukat ett litet morgonmålsbuffet, dit man kunde plocka åt sig vad man kände för. "Skådisarna" satt i ring med Daniela och övade att diskutera på det påhittade språket. Jag hade inte kunnat delta i repetitionerna, för de var då pappa och Anton var här, men jag var inte den enda. Jag lärde mig snabbt eftersom det egentligen bara handlade om improvisation och att kunna ha en liknande toning och ljudning på talet man lät ur sig. Vi övade olika sorters diskussioner; långa talturer, korta kommentarer, seriös och ledigare dikussion. Alla andra var väldigt trevliga och med olika nationaliteter, Frankrike, Equador, England, Tcheckien, Ryssland, Marocko och Indonesien. Filmningsgänget var helt lokala och Danielas några bekanta var också och medverka. 

Scenen idag gick ut på att vi satt vid ett träbord och diskuterade på olika sätt. Det tog ganska länge, för det skulle göras om och om igen så de kunde filma från olika vinklar. Vi hade olika roller då och då och skulle täcka ögonen och ibland fortsätta tala och emellanåt inte. Vi kom alla väldigt bra överens och babblade mycket i alla mellanrum. 

Daniela beklagade till mig redan tidigare om hur hon tyvärr inte kan ge oss någon lön, men jag tyckte bara det var onödigt oroande för alla som är med gör det gärna och tar det som en upplevelse. Skolan har ingen enorm budget för var och ens projekt, vilket är fullständigt förståeligt. Däremot behövde vi verkligen inte hungra. Danielas en libanesisk väninna lagade en väldigt god måltid med den godaste grönsakssoppan jag någonsin smakat som förrätt, olika sallader, en linsrätt och kaffe, frukter och torrkaka till efterrätt. En stund blev jag ännu där och umgick men sen behövdes vi inte mera. Daniela och filmgruppen skulle ännu fortsätta med något. Imorgon fortsätter det för mig.

Två andra var också på väg till metron så vi gick tillsammans. Vid Gare Lille Flandres skiljdes vi åt och jag bestämde mig att stanna ännu en liten stund i Lille när jag nu redan var här. Jag hade försökt få tag på någon för att ses men det var inte många, som var lediga. Det här veckoslutet är Iara, Pat och Sebastian borta. Sedan svarade Miriam och hon råkade just vara på kaffe i Lille med Lindsay så jag gick och joinade dem en stund och åkte sedan hem.

I Lille var det idag en hel del små protestgrupper och utklädda människor. Påståendet om att fransmännen är kungarna på att demonstrera är fullständigt sann. På busshållplatsen började jag tala med en äldre kvinna, som sedan föreslog att vi skulle sitta bredvid varandra i bussen och så blev det. 

Hemma var endast Martin och Anthony på plats. Vi åt goûter och sedan gjorde jag färdigt en läsförståelse. Flockorna och Céline kom om en stund. De hade varit och köpt nya trottinettar och vi gick genast ut för att prova dem. De var faktiskt snärtiga och vi turades om att göra en liten tur med dem. När Martin var på skateboarden för att prova något, skuffade Clé honom utan orsak och han föll och gjorde sig ganska illa. Han var riktigt okej och gick direkt hem och Anthony kommenderade hem Clé, som skrikgrät och härjade hysteriskt efterom hon förstod hur dumt hon hade agerat utan orsak. Hon var arg på sig själv och hade ännu hemma svårt att lugna ner sig. 

Jag rättade en hörförståelse och textförståelsen jag gjort tidigare och det ser inte totalt omöjligt ut med möjligheterna att klara DALF C1 provet. Sedan chattade jag bara eftersom det ju är veckoslut och jag inte har fiilis för att studera så mycket nu. Egentligen så är ju all franska någon sorts övning.

Ikväll hade vi Raclette, varefter Céline och flickorna lade sig ner på soffan och såg på Les Stroumpfs. Familjen hade haft en hel del program idag. Martin ville absolut spela en stund Hay Day tillsammans med mig och Anthony gick ut och springa. Resten tittade på The Voice. Flickorna somnade framför tv:n. Nu när jag har sitt lite på programmet kan jag åtminstone hänga med i diskussionerna. Jag bokade en resa till Amsterdam för nästa veckoslut för Tia och mig.  Senare kollade jag på Fais pas si, fais pas ça, snackade, chillade och skrev upp Tias Pizookie recept för det är något jag absolut måste baka någon gång.