På anslagstavlan vid ingången till universitetet stod det till vilken våning man skulle ta sig för DALF proven och sedan skulle man hitta ens namn vid något av klassrumsdörrarna. Som tur fanns där en kvinna som hjälpte vid behov. Man skulle sedan bara sätta sig utanför ett av klassrummen och vänta. Jag blev inkallad i rummet prick 10 och där satt en man och en kvinna. På bordet låg upp och ner tre papper, av vilka man skulle välja två, som man fick se på. Av dem skulle man sedan välja det ämne som tilldalade en mest. Ingendera verkade riktigt tilltalande och jag valde smått osäkert Télétravail (distansarbete). Kvinnan förklarade väldigt snällt hur proceduren skulle gå till och sedan blev jag skickat till ett rum med många andra, som förberedde sina tal. Jag hade en timme på mig att förbereda presentationen. Jag läste systematiskt igenom dokumenten och anteckande på samma gång. Ju mera jag läste igenom pappren, ju säkrare blev jag på mitt ämnesval. Det var viktigt att ta med egna idéer, tankar och erfarenheter och jag tog mycket exempel av pappa och utvecklingen av distansarbetet i Finland. Pappa har hållit på med distansarbete och videokonferenser. Jag kom på mycket för-och nackdelar med distansarbete. Fördelar, bl.a. möjligheten att planera sin dag, frihet att välja sin arbetsort, slippa transporttider, mera tid med familjen, idrott, matlagning, minskad stress och trötthet bland arbetstagare, ökad tillfredsställelse och effektivitet i sitt arbete... Nackdelar, bl.a. Kunna skilja på arbets- och privatliv, kan man lita på att arbetet blir gjort, isolering från sociala livet...
När den ena timmen var över, blev man inkallad i presentationsklassrummet igen. Det var lite pinsamt eftersom jag hade näsan lite i stock och jag stammade och sökte ord ibland. Annars tycker jag att talet gick helt skapligt. Juryn sade åtminstone att det var väldigt informativt och de ställde frågor angående ämnet i slutet. Lättnaden var otrolig efter presentationen. Nu var det äntligen över! Jag gick och frågade när man får veta resultaten och de borde komma på e-post efter påsken. Ifall jag klarat provet, kommer diplomet först om tre månader.
Tillbaka tog jag metron från Fort de Mons till Gare Lille Flandres, därifrån jag tog vanliga buss 86:an till Linselles. Medan jag gick till metron kunde jag inte sluta le för jag var så nöjd över att ha provet bakom mig. I bussen började jag lyssna på nya Nightwish albumet Endless Forms Most Beautiful. Det är nog fantastisk musik.
Hemma frågade Céline genast hur det hade gått. Anthony och Martin hade just åkti iväg till Martins tennismatch och Céline och flickorna vilade framför tv:n tills flickorna skulle till sin redskapsgymnastik. Jag värmde åt mig gårdagens pizzarester och chattade med kompisar om veckoslutets planer. Sedan råkade min familj just vara aktiv på skype och vi pratade en liten stund. Jag tillät mig själv myki finsk choklad och spelade Hay Day. Sedan tog jag en dush och började packa iväg mig för veckoslutet. Céline gick just och söka flickorna från redskapsymnastiken när jag också lämnade huset tills imorgon och vi önskade båda varandra ett trevligt veckoslut.
I Lille gick jag först snabbt till Euralille och pota på Desigual saker förrän jag träffade Sebastian utanför Gare Lille Flandres. Vi gick tillsammans till République till ett Emmaüs loppisevenemang. Det var i en gammal järnvägsstation, som omrenoverats till ett utrymme för olika evenemang. Tillsammans talade vi tyska, franska och engelska blandat medan vi gick omkring och tittade på gamla och nya saker, som olika välgörenhetsorganisationer sålde. Det var riktigt kul.
När Sebastian tog sig hem, gick jag till Carrefour för att vänta på Miriam. Hon kom med bussen från Linselles och sedan gjorde vi inköp för att laga middag hos Luise. Vi hade planerat tillsammans alla tre att vi skulle till Luise och övernatta hos henne. Vi tog metron till Pont de Bois och gick därifrån till Luise.
Väl framme hos Luise började vi slaga mat, canneloni med spenat och ricottafyllning, tomatsås och mycket ost. Monique, husmodern var hemma och kom glatt och babblade med oss. Adam, Luises pojkvän kom också om en stund. Vi åt alla väldigt gott med vin och allt och njöt. Vi satt alla i evigheter vid bordet och förbättrade världen. Till efterrätt lagade Luise en supersmoothie. Monique gick sedan och lade sig men vi blev uppe och pratade och drack. Miriam framför allt hällde i sig lite väl mycket vin.
Senare bestämde vi oss för att gå ut och vi sprang för att hinna ta sista metron till Lille. Olyckligtvis missade vi den med några minuter och sedan började vi fundera på alla möjliga olika möjligheter. Vi väntade en stund på någon buss men blev trötta på att vänta och lyckades få lift med en trevlig ung kille till centrum. Som tur var vi fyra personer med Adam med oss.
Vi fick skjuts helt till Solferino, där alla barer och klubbar finns. Miriam mådde redan väldigt illa och vi hann inte mycket förrän hon redan spydde. Förståelogt nog ville hon sedan bara hem. Hon hade redan varit ut igår och var väldigt trött. Vi funderade på olika möjligheter men kom fram till att det bara var bäst för oss alla att ta oss hem. Adam gick hem till sig och Miriam, Luise och jag tog nattbussen till Pont de Bois.
Under dagen hade jag behövt betala för fem färdar med mitt busskort och började ha slut på resor på kortet. Tidigare på dagen hade jag försökt ladda kortet men eftersom jag inte hade jämna pengar för automaten och inte heller ett bankkort, kunde jag inte ladda det. Jag trodde att de kvarvarande resorna ännu skulle räcka för idag tills jag har växel, men sedan hade jag inte längre resor kvar för nattbussen och just då kom kontrollörerna. Jag hamnade på plikt och det stör mig otroligt mycket eftersom jag inte alls hade haft som avsikt att fuska. Kontrollörerna var på väldigt dåligt humör men jag skulle faktiskt inte vilja ha deras arbete klockan tre på morgonen. Jag har inte haft någon god tur på sistone, Luise hade inte heller betalat men bredvid sig hade hon en kille, som gav henne snabbt sitt kort och hon kom igenom. Hon hade faktiskt tur! Miriam satt bredvid mig och spydde i sin famn och somnade. Nattbussen var ingen angenäm upplevelse. Klockan två ropade busschauffören och vakten att klockan nu plötsligt var tre. Jag hade inte ens kommit ihåg att det var idag som sommartiden började.
Hos Luise hade Marie, flickan i vår ålder hos hennes värdfamilj, had just kommit hem från jobbet när vi kom. Miriam gick nästan genast och lade sig efter att hon lite bytt om. Vi båda sov i Luises rum och Luise sov I Moniques rum. Monique och Marie sov tillsammans inatt. Jag var verkligen trött men på ett obekant ställe med en massa skumma ljud brukar jag ha svårt att somna. Kvällen hade varit helt super! Det var mot natten som allt började gå snett. Jag har lärt mig av mina misstag. När jag är för trött, börjar jag bara hosa och resultatet blir nödvändigtvis inte alltid bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar