15.3 - Filmningar för Danielas konstprojekt 2

Morgonen var lugn. Familjen hade åkt iväg på dop till Belgien och jag var ensam hela morgonen, vilket egentligen inte är något nytt men kändes ändå annorlunda eftersom det var veckoslut och så visste jag att familjen inte ens befann sig i samma land. Jag gjorde saker jag inte brukar göra, t.ex. åt morgonmål i vardagsrummet och såg på tv. Jag har börjat få lejdon på att alla yoghurtar här hemma är väldigt sockriga och söta och gick till Simply för att köpa något naturellare som skulle likna kvarg och inte "naturell sockrad" för det är enligt mig inte naturell. Success! Nu kan jag blanda burkars innehåll med allamöjliga syltar och yopa citron var faktiskt väldigt gott också.

Idag fortsatte filmningarna från igår och jag åkte iväg med buss till Tourcoing och tog sedan metron till Eurotéléport för att befinna mig vid filmningsplatsen klo 12.30. Filmgänget hade redan börjat ett par timmar tidigare och nu började så småningom folk droppa på plats. Idag skulle vi filma en skum fest. Det kom en hel människor på plats eftersom Daniela hade sagt att man gärna fick ta med sig någon för att det skulle finnas mera folk i bakgrunden. Jag träffade idag mycket nya trevliga och öppna människor i olika åldrar, både yngre och äldre, i olika livssituationer och med olika nationaliteter (USA, Peru, Egypten och Sverige). Nu var vi verkligen ett internationellt gäng, vilket vi nog redan var igår. 

Först filmades några scener från festen där folk bara umgås och pratar och talar det påhittade språket. Vi "skådisar" satt vid ett bord och förde olika diskussioner och i ett skede satt vi bara tysta och uttråkade och stirrade på varandra medan människorna omkring pratade normalt. Sedan fick alla mat. Det var igen Danielas libanesiska väninna som hade lagat maten och det var verkligen läckert. En grönsakssoppa till förrätt, två olika lasagner, sallader och frukter. Alla gillade och gick efter mera. Många udda "festgäster" gick iväg nu redan.

Festen fortsatte med karaoke, dans som man ville, dans utan musik, sång, babbel och konstiga beteenden för en fest. Theresa (Tscheckien) satt och läste en bok och tittade ibland upp i taket, Flore (Sverige) hade med sig en papegoja, en man sjöng opera på det påhittade språket, Youssef (Marocko) och Tibo (Frankrike) försökte dansa salsa, jag satt mig ner och började joga på golvet och Regina (Ryssland) joinade mig varefter folk började fundera runt oss och sedan började Regina "gråta" på mitt knä och jag "skratta ut henne" på hennes knä... Man kunde göra lite vad man ville. Det var faktiskt kul att umgås med folk man inte kände förrän igår och göra galna grejjer tillsammans utan att behöva tänka vad folk tänker om en och om hur dum man ser ut. Det kändes som om jag skulle ha känt vissa redan länge.

Under kaffepausen bjöds många olika chokladkex och frukter, varefter vi ännu forsatte med att ta om en karaokelåt och sedan banda in olika sorters bakgrundsljud. Ljuden var bl.a. ljud från dansgolvet utan att prata och utan musik, smygande och bara lugnare och ivrigare diskussioner. Regina och jag hade under den tiden en riktig diskussion, där vi faktiskt förstod varandra. Det var inget djupt ämne, sött vi tycker om, men vi kommunicerade och förstod varandra i ca 3 min på ett på det påhittade språket. Det var faktiskt ett tecken på att man inte nödvändigtvis behöver prata samma språk och kan förstå varandra ganska långt med hjälp av kroppsspråk.

Alla började vara lite trötta mot slutet men stämningen hölls uppe. När vi sedan var klara var vi lättade och nöjda. Alla sade hejdå och tackade varandra. Det hade faktiskt varit roligt att vara med i en sådan upplevelse och det var nästan lite trist att gå hem. Håppas jag kan hålla lite kontakt med ens någon jag träffat.

Busstiderna suger på söndagar och jag skulle ha hamnat vänta en timme på bussen men jag fick skjuts med Jonathan (England) och hans pojkvän, som också bor i Linselles. Medan vi väntade på att han skulle komma, följde jag Regina till metron. Jag var faktisk tacksam över att få skjuts hem.

Inte länge efter att jag kommit hem, kom också familjen hem. Ungarna skulle alla ta en snabb dush och Céline började laga croques monsieur för kvällen och vid bordet hade vi en hel del att prata om. Ikväll kunde äntligen min innersta "kvargoman" hugga till efter morgonens inköp. Jag önskade barnen godnatt och började sedan skypa hem. Det var igen ett tag sedan vi hade hörts. När mamma och pappa sade att de väntar på att jag kommer hem började jag gråta för det var så skönt att höra. Senare kollade jag ännu en episod Fais pas si, fais pas ça, lyssnade på radio och skrev.