10.11 - Lycklig saknad

Vakna sent idag igen, 10.30. Tydligen har jag haft sömnbrist. Jag hann just sköta morgonsysslorna när Martin kom hem från hans vän elva tiden. Sedan förberedde jag allt för att laga omeletter till lunch. Jag hämtade flickorna från skolan och alla barnen var ivriga att laga omeletter med olika fyllningar. Flockorna bråkade och busade en hel del och jag måste vara lite strikt, vilket jag inte alls gillar. Plötsligt kom Céline hem. Det är så typiskt att hon just kommer då jag har det som allra jobbigast. Det var ändå riktigt bra och flickorna skämdes över sina bus. Efter maten spelade Céline, flickorna och jag pantomim tills flickorna skulle till skolan och Céline igen på jobb.

Martin var lugnt hemma och pynjade med sitt och jag hade en liten lugn stund för att läsa meddelanden och e-post. Jag hade fått ett svar av pappa på mitt "farsdagskort". Hans ord var något av det finaste jag fått höra på länge och jag blev rörd till tårar. ❤️

Martin och jag spelade en Pingpong match till 80 poäng. Det var kul och han vann välförtjänt. Martin sade att jag är den au pairen som har varit mest barn av alla. Jag vet inte om det är positivt eller negativt men han sade att av alla har jag lekt mest med honom, vilket jag antar vara bra. ☺️

Medan Alice var hos ortofonisten, gick jag en stund ut och gå och popitta Nightwish i mina hörlurar. Det var en ljuvlig och fosterländsk känsla. Efter Alices besök hos ortofonisten, gick Martin, Alice och jag till butiken för att köpa ingredienserna vi behövde för kockvideon vi skulle göra med Martin idag.

Alice stannade hemma med Martin medan jag sökte Clé. Sedan tog vi genast vår goûter och började förbereda allt för att göra en köksvideo på tomat och mozzarellasallad. Jag förklarade alla steg för Martin och förberedde med honom och sedan började vi filma. Han är verkligen intressrad av matlagning och han verkar väldigt professionell framför kameran.

Medan Alice var i badet gjorde jag engelska läxor med Clé. Hon hade en sång med rörelser, som hon skulle lära sig till torsdagen. Det är dock lite roligt med deras franska accent här.

Ikväll åt vi igen Pot au feu och sedan for Anthony med Clé och Martin på någon musikkonsert. Jag hade med Pat funderat på att gå ut ikväll, men hon ville vila så jag spenderade kvällen ganska långt med att skypa. Först en stund med mamma å pappa och senare ännu med fammo och faffa. Vi talade länge och det var helt ljuvligt att "umgås" med dem och höra hur allt stod till. Det var så länge sedan jag senast talade med fammo och faffa med tid och jag tror att vi lättare kan fortsätta hålla kontakten nu när de också har skype. Jag saknar dem och när de sade att jag är dem kär, blev jag väldigt rörd. Det är ett så mycket starkare ord i svenskan och finskan än t.ex. i engelskan eller franskan. När man är långt borta från sina käraste och närmaste lär man sig förstå man hur viktiga de är för en och trots saknaden känner jag mig väldigt lycklig.