Vart än jag gick idag hade jag mina nya skor på mig. Gillar dem jättemycket.
Yngsta flickan busa bara när vi sku gå hem på middagen och så klagade och bölade hon på att hon ville att jag sku bära henne. Jag sade att jag sku böra henne när hon slutar joma och gråta, men sen böla hon ännu mera och satte sig ner vid någons trappa och menade att hon sku stanna här. Fine, tyckte jag och svarade stt Clé och jag nog går hem för att hinna äta. Sedan börja hon gråta för full hals och sprang efter. Igen sade jag att jag har lovat att bära henne bara hon slutar gråta och böla. Jag kände mig jätte elak men vet att måst hålla den linje jag nu började med och inte ge upp. Det är ganska tungt, men kan inte heller låta barnen börja bestämma över mig annars kommer det bli en svår tid. Faktiskt förrän vi sedan kom hem, hade hon lugnat ner sig och jag tog henne i famnen och alla var glada och nöjda tills flickorna började bråka om vem som tar posten... Och så började förhandlingarna och bölandet igen.
På eftermiddagen träffade jag Miriam, en tjej som för stunden bor i Linselles, studerar i Lille och har varit au pair i Paris förra året. Hon är hemma från England och har en ljuvlig brittisk accent! Vi talade en tid och satt hemma hos mig tills jag åkte för att söka barnen.
Alice gjorde ett himla problem när jag sade att hon inte kunde äta bara karkki till mellanmål, utan att hon måste börja med något annat. Hon bestämde sig sedan för ett äppel. Jag skur ett litet äpple i bitar och så skalade jag det, för hon ville det. När hon inte ville ha mera av sitt äppel började hon ta fram karkkina, men blev jättesur när jag sa att äpplet först och karkkina sen. Jag fick kämpa med att hålla mig lugn och vid det jag sagt. Hon ringde sin pappa och frågade syskonen om stöd, men som tur var alla vid min sida. Inga karkkin före två kvarvarande små äppelbitar. Till slut åt hon dåm (efter 45min).
Ikväll hade jag lovat vara den som lagar maten. Jag lagade köttbullar med klyftpotatis och brunsås. Lingonsylt får man knappast annenstansifrån än Ikea i det här landet. Inte ens som frysvara hittade jag lingon så det fick nu bara vara nån annan sylt som fanns hemma och var röd. Min mat smakade nog familjen, men flickorna tyckte att potatisarna var för kryddade. Själv märkte jag inte ens kryddorna.
Det har blivit riktigt en grej med att borsta tänderna med flickorna. De gillar det!
Ikväll avslöjade föräldrarna för barnen planerna för jullovet. De skulle åka till England fyra dagar efter julen. Barnen jublade av glädje. Sedan föreslog föräldrarna för mig att komma med om jag inte hade andra planer då. Jag var faktiskt överraskad att de är beredda att ta med mig på en familjeresa.
Senare på kvällen efter att jag bekräftat att jag inte ska åka till Finland under julen, bestämde jag mig för att åka med familjen till England! Jag måste ju naturligtvis betala, men det kommer bli superkul! Barnen ville också att jag ska följa med.
Det är jätte skönt att skypa på kvällarna på sitt eget språk. Man behöver varken tänka eller anstränga sig så mycket. Ikväll talade jag länge med pappa, vilket var jättemysigt. Hela samtalet satt Malou i min famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar