Onsdagar är de dagar, som vanligtvis au pairer har mest jobb eftersom barnen (särskilt de yngsta) inte nödvändigtvis har skola i Frankrike. Onsdag är den dagen i veckan som barnen har mycket andra aktiviteter. Clé hade 9.30 solfège (musikteori) och Alice skulle naturligtvis också med eftersom jag inte kunde lämna henne ensam hemma heller. Alice är så otroligt morgonsur. På morgonen är allting fel för henne. Kläderna (mamman hade satt färdigt en klänning men hon ville ha byxor och det var Clé som skulle komma och välja byxor åt henne och räcka dem i handen), håret (hade inte längre tid att laga någon superfin frisyr så det fick bara bli en hästsvans), morgonmålet (nesquik kakaopulvret var slut och det fanns bara banania, som hon inte gillade lika mycket), jag (var varken mama eller papa). Hon bara grät och klagade på precis allt. Jag tror nu på att barnen bara nu i början måste testa igenom mina gränser.
Vi började igen en gång få lite bråttom och sen hittade vi inte trottinettarna (scootti) så det blev att gå, vilket verkligen inte underlättade Alices morgonhumör idag. Under Clés lektion samlade vi igen en massa kastanjer med Alice. När vi sedan hemma vägde dem, var det t.o.m. 10 kg! Mamu, Valérie (Célines syster) och Theo (Valéries hund) hade också anlänt. Även Anna (familjens föredetta au pair) kom på lunch till oss idag. Flickorna var jätteglada och lekte med Anna hela tiden. Valérie lagade den godaste pasta Carbonaran som jag någonsin hade ätit och hon bara öste på mera för att få slut på allt.
På posten kom det ett kort av min gudmor och gudfar, som hade varit till Lappland och av mummi och ukki. Ljuvligt! Jag blev jätte lycklig och rörd så att några tårar kom fram. Det var väl någon sorts tacksamhet och liten hemlängtan.
På eftermiddagen ville jag träffa kompisar så jag åkte med cykel till Sofia (svensk au pair), som bara bor 5 km från mig i Mouvaux. Jag hade aldrig fattat att vi bodde så nära förrän jag satte in hennes adress på google maps. Elisa (australiensk au pair), som har lämnat sin au pair familj, kom också och hälsade på. Hon hade sovit två nätter hos Sofia efter att hennes familj typ slängde ut henne så hon kom för att packa alla sina saker. Barnen var inte alls nöjda när vi lagade skinksmörgåsar till mellanmål. De menade att goûter ska vara sött, inte salt! Sofia och jag gjorde läxor med Ombre och Albane (Sofias skötungar) efter att ha bråkat länge med dem om att börja göra sina läxor. Det var helt bra att se att andras barn också skriker och bråkar ibland.
På vägen hem från Mouvaux, blev jag påstött av en bil i en rondell. Jag var inte på väg att lämna rondellen och hade inte heller visat något märke för det men en gubbe med bil som skulle lämna rondellen bara kom på. Inget särskilt hände varken till cykeln eller mig eftersom hastigheten var låg men jag blev bara lite chockad. Gubben stannade nog och frågade: Ça va? (Går det?) och jag svarade bara ça va (det går) med en förskräckt blick och stack därifrån. De första hundra metrarna efter händelsen kunde jag inte riktigt cykla för mina ben kändes som spagetti. Till all lycka hände inget värre.
Hemma fanns det mycket folk. Familjen, mamu, papu, Valérie och Claude (en familjevän från Bordeaux). Vi hade tillsammans en ordentlig repas med Appéro, huvudrätt och efterrätt. Vi åt boulettes (köttbullar) i tomatsås och ris och det var den en av de godaste tomatsåsen jag någonsin ätit. Resten av kvällen gick långt ut på skypande för mig. Det var en mysig kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar