24.9 - Onsdags"gäster"

Jag vaknade till Alices gråtande och skrikande på morgonen. Föräldrarna var ännu hemma, som tur, så det var de som tog itu med hennes morgonhumör. Med Clé och Céline repeterade ti snabbt Clés musikteoriläxa, sedan åkte föräldrarna på jobb och vi åt morgonmål med flickorna. Därefter gick vi till Clés musikteori. Eftersom det regnade och Alice inte hade hunnit tvätta tänder, blev vi inte och leka i parken, utan gick hem emellan.

På dagen kom Valérie och Mamu igen. Martin slutade också tidigare idag och Mamu lagade pasta bolognese till lunch. Idag hade började bykkorhen i mitt rum verka någolunda full så jag tog itu med lite byk. Till klockan 14 förde jag Alice till ett födelsedagskalas och sedan stack jag med buss till Domyos för att igen prova på någon idrottskurs. Dehär månadskortet är faktiskt superpraktiskt.  Det är så lätt och obekymmersamt att sticka iväg någonstans här i närheten om det bara finns tid.

Här i norr kallas människorna Ch'ti och de har lite sin egna dialekt. Mamu och Valérie förklarade alltid då och då några dialektord som de använde för att jag också skulle hänga med. Il fait chaud (det är hett), sägs här ibland som il fait code. Dessa släktingar är väldigt trevliga och orkar prata med mig också. De vill visa mig allamöjliga franska rätter. Vi planerade på skämt redan en matlista för onsdagar 5 veckor framåt. Alla barnen önskade något också och sedan började alla skrata när jag heitti: "Och femte veckan raclette." Jag kommer inte längre ihåg namnen på alla andra rätten, som jag inte hade någon aning om vad det var.

Att jag skulle vara blond och ljus har jag aldrig tidigare fått höra förrän här i Frankrike, där folk har kommenterat det i flera situationer. Skumt! Min hudfärg är nog lite ljusare än majoritetens här men jag hade inte tänkt mig att det skulle vara helt tydligt för vissa att jag kommer norrifrån.

Ikväll gjorde Clé några flätor till mig efter dushen för att jag skulle ha lockar på morgonen och så gjorde vi läxor mede henne. Med Martin fortsatte vi serieboken med en historia. Det var jätteskönt att skypa med Emi ikväll. Vi har nog skickat med varandra men det var ett tag sedan jag senast hade hört hennes röst och kul att höra hur hon trivs i Karis. Båda verkar åtminstone för stunden vara riktigt nöjda med att ha valt ett mellanår.