Anthony, Clé, Flore, Martin och jag åkte på morgonen på ett löpningsevenemang för familjer till Armentior, som ligger helt bredvid belgiska gränsen. Evenemanget, Jogging des Familles, ordnades av en förening, Sanatatea och alla pengar gick till välgörenhet. Det kostade att delta, men allt gick till ett gott ändamål och det ordnades lotteri och priser till vinnarna. I springkategorierna fick alltid de tre första flickorna och pojkarna ett pris och alla barnen, som sprang, fick en medalj och någon påse med prylar.
Barnen sprang i olika ålderskategorier. Clé och Flore sprang 1,2 km och Martin 2,4 km. Flore blev tredje flickan och fick en pokal och Clé blev fjärde. Jag sprang med Clé och Martin i slutet för att heja. De sprang helt jätteduktigt allihopa.
Jag testade på skoj vuxenkategorins 4 km, med Anthony, bara för att delta och hade inga höga förväntningar. Men sen så blev jag andra feminina deltagaren på den sträckan även om sådana som sprang 12 km hade hunnit före före mej. Folk var jätte fascinerade av att jag var utlänning och deltog. När jag kom i mål sade någon: C'est la finoise! (Det är finnen), och de tog foto på mig. Jag bara log och var fullt medveten om att jag var svettig och äcklig på fotot. Eftersom jag nu blev andra tjejen i min kategori, fick jag allamöjliga prylar (halsduk, scarf, kass, mössa) och en pokal :D och så ville de att jag sku säga något på finska i mikrofonen. Det var humor. Jag sade: Kiitos tästä kivasta tapahtumasta ja oli hauska osallistua. Egentligen skulle jag ju ha kunnat säga vad som helst för folk bara skratta och aplodera. Själv var jag faktiskt överraskad över resultatet eftersom jag inte alls har hållit på med joggning och löpning på senaste tiden men det var mera män som deltog så det var till min fördel.
Vädret var vackert, det var kul och alla var stolta över att ha deltagit. Sedan begav vi oss hem, där redan Céline och Alice väntade på oss på lunch. Sedan pyntade jag färdigt gårdagens kaka. Jag höll på ganska länge för jag ville att den skulle bli fin för att kompensera ifall smaken skulle ha blivit lite konstig. Alice var genast och hjälpa när man höll på med något med choklad. Även om pyntandet var lite svårt, kunde hon hjälpa med att slicka skålarna och verktygen som haft choklad i sig.
Anthonys föräldrar, Ima och Ipa, kom till efterrätt/goûter i eftermiddag. Det var trevligt att träffa dem också och nu har jag träffat de närmaste släktingarna. Alla vuxna, Clé och Martin verkade ens någolunda gilla min kaka. Alice gillade bara chokladprydnaderna. Smaken och konsistensen blev typ som den brukar.
Jag tog sista bussen, hem till Linselles, som far tyvärr redan 19.30. Jag kan inte sluta upprepa hur nöjd jag är över att ha tagit ett busskort för den här månaden. Det är så mycket lättare att bara bestämma att nu vill jag åka till Lille och träffa kompisar och inte behöva tänka, är det nu lönsamt eller inte.
Kvällen hemma var mysig. Céline flätade Clés hår framför tvn och ungarna tittade på Minipus. Senare skickade Elisa (Spanien) att hon blivit sparkad från sin familj. Jag blev väldigt ledsen för vi har blivit ganska bra kompisar och det är så fel av familjer att göra så. Familjen hade undvikit hela tiden att skriva under kontraktet. Samma hände den andra Elisa (Australien). Håppas hon hittar e ny bra familj. Lärdom: skriv alltid under ett kontrakt före man börjar som au pair!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar