Först gick jag snabbt till carrefour för att köpa ost och spätzli för middagen ikväll. Laura skulle komma idag och ska stanna över veckoslutet. Jag har väntat på att få se henne igen! Ikväll skulle vi koka middag. Föräldrarna kommer båda hem sent så vi ska vara med barnen.
Jag hann för en stund till Notting Hill Grand Place. På plats var där Tia, Sofía (Spanien), Iara, Pat och Sebastian. Jag hann inte vara med dem så länge men jag fick se Tia för sista gången eftersom hon åker hem till England imorgon bitti.
Till lunch lagade jag av rester en pastagratäng med skinka och tomatsås. Det var riktigt gott och flickorna gillade också riktigt bra. Under eftermiddagen satt jag lite ute och virkade medan jag såg på Fais pas si, fais pas ça. Sedan ordnade jag lite mitt rum och fixade Lauras bädd.
När jag hämtade flickorna från skolan, fick de ett riktigt fågelägg av Jeanne, Clés klasskompis. Jeanne och hennes mamma hade följt länge med ett övergivet fågelbo och Jeanne fick ta med sig boet till skolan för att visa det. Flickorna var helt överlyckliga över ägget. Efter le goûter lagade vi ett fint bo i en burk för ägget. När Martin kom hem var ägget de första flickorna sprang och visade för honom. Senare, hörde jag plötsligt hysteriskt skrik från köket och Clé hade i misstag fått sönder ägget, medan hon pyntade boet. Hon var helt hysterisk och kunde inte alls kontrollera sig själv. Jag höll i henne och pratade lugnande. Det var endast frågan om ett fågelägg, som ändå redan var dött. Jag tvättade äggskalet och det blev en fin skatt i flickornas samling.
Martin och jag spelade pingis ända tills Laura kom. Flickorna och jag gick emot Laura till busshållplatsen. Flickorna var precis lika ivriga som jag. Jag hoppade och kramade Laura när hon steg ur bussen. Laura hade en enorm kappsäck eftersom hon efter det här skulle fortsätta hem till Strasbourg. Det var dags för flickorna att ta sitt bad och sedan visade de runt i huset. Laura gav mig en födelsedagspresent, en ögonskugga, som jag tittat på då jag var hos henne i Paris. Tänka sig att hon kom ihåg.
Vi höll på med allt möjligt smått pyssel, pärlband och braclets élastiques, tills Laura och jag började kocka. Laura hade verkligen en fanclub. Flickorna älskade henne och gav henne en massa ritningar och ville vara med henne hela tiden.
Till middag kokade vi spätzli med lök, champignoner, grädde och ost. Det var gott och barnen gillade också. Anthont kom hem efter halv nio. Vi hade lämnat lite spätzle åt honom och han gillade också.
Alice var helt efter Laura, vilket var t.o.m. smått irriterande. Flickorna gav ständigt presenter åt henne. Martin ville spela en match pingis med mig och under tiden stannade Laura med Alice i mitt rum. När min och Martins match tog slut och Alice hörde att de andra såg på tv nere, sprang hon ner. Familjen kollade på Fais pas si, faisa pas ça. Céline kom hem runt tiotiden
Laura och jag satt hela kvällen och babblade i mitt rum. Jag åt slut Ferrero Rocher chokladerna, som jag fick i födelsedagspresent. Laura och jag vakade länge. Vi hade ju en hel del att uppdatera. Jag är överlycklig att det var möjligt att hon kunde komma hit och besöka mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar