5.4 - Påskchill i ljuvligt sällskap

Morgonen började med påskäggsjakt i trädgården med familjen. Här är det enligt traditionen klockorna som fäller äggen i trädgårdarna. Det är någon tradition från någo klockor i Rom. Vädret var vackert och ungarna yrade ivriga runt i trädgården. De fick en massa choklad och blev verkligen totalt bortskämda. Så mycket påskchoklad har jag aldrig sett i ett hushåll. 

Sedan hade vi morgonmål och när jag gick upp till mitt rum, hade klockorna fällt något åt mig också. Jag gick lycklig och kramade om Céline och tackade henne. Hon menade att naturligtvis måste jag ju också få något.

Familjen packade strax iväg sig och jag började förbereda allting för eftermiddagen, då jag hade bjudit hit vänner. Föräldrarna var riktigt okej med det och jag ville bara lite spendera tid med mina närmaste vänner här eftersom jag åker hem om tre veckor och fyller snart år. Jag gick först snabbt till Simply för att göra lite inköp och sedan började jag baka och kocka. Det var kul att pynja i köket med vad jag ville och på samma gång lyssna högt på Nightwish. Det blev brownies med nötter och karamellfyllning, pizzabröd, risgrynsgröt och så gjorde jag sista lagret av citronkakan. Jag hade faktiskt brått att hinna få allt omkring och mig själv i ordning förrän de första gästerna började komma.

Iara och Hossam kom genast klockan två. Hossam hade lovat hämta med sig limonad och vi satt ute på gården och drack. Till följande kom Sebastian, som hade cyklat hit hela vägen. Han är nog otrolig och en typisk holländare. Sedan kom Miriam och till sist Pat. Vi började smaka på saltiga maten. Folk gillade och några vågade sig också lite på gröten. Tyvärr var det några, bl.a. Luise, Sofía, Tia och Marine, som inte kunde komma.

Vi hade det först riktigt skönt ute, tills det blev lite för kyligt så vi förflyttade oss in. Vi lyssnade på musik och spelade Cluedo. Om ett tag pyntade jag citronkakan och var ganska nöjd med resultatet. Iara hade också lagat en kaka, chokladflan med kex. Det var någon spansk supersimpel kaka som hon hade talat om flera gånger och jag velat smaka på. Plötsligt sänkte Pat musiken och Miriam och hon kom ut ur köket med Iaras kaka med brinnande ljus på och alla sjöng Happy Birthday för mig. Jag blev faktiskt överraskad och rörd och så fick jag blåsa ljusen och önska mig något.

Jag sökte fram också citronkakan, tallrikar och skedar och sedan var det kakdags!

Vi satt länge runt bordet och hade det bra. Miriam kunde ta sig hem gåendes, Hossam tog sista bussen (söndagar klo 19.52), Iara och Pat blev över natt och Senastian skulle cykla hem. Det var redan mörkt och sent och jag ville inte låta honom cykla hem längre så jag fixade en bädd åt honom nere på soffan. Iara, Pat, Sebastian och jag spelade några spel, babblade, åt rester och såg på en film, Stupeur et tremblements. Det var en sann historia och baserade sig på en biografi. Filmen berättade om en belgisk kvinna som hade lyckats få jobb på ett företag i Japan. Arbetet var förskräckligt. För varje lilla misstag och utan orsak blev man utskälld. Pat, som är till utbildningen asiologist, påstod att det i verkligheten går till på det viset i Japan.

Efter filmen var vi alla helt slut. Det var redan sent och vi gick och sova. Det var en väldigt trevlig eftermiddag och kväll jag hade med mina vänner. Jag är faktiskt glad över att jag fått bjuda in vänner hit på det här viset. Det är ändå inte mitt hem. Jag saknar att kunna bjuda in vem jag vill när jag vill och vara hur jag vill i mitt eget hem.